Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Befrielse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i soffan, under det att frun, fet och rund som ett klot, skrattade
och glammade med dem. Barnen sågo bleka och skygga ut, och
suttades under tydlig distraktion undan, så snart de pussat mera
i luften än på mammas mun.
Maud hade ställt sig vid ena fönstret och såg med en
drömmande blick ut på den vilda, härliga naturen, klädd i rimfrost
och blåhvit snö ... Hvarje buske tycktes hänförd breda ut sina
grenar för att mottaga den rena, hvita rimfrosten, och plogen,
dragen af ett par starka hästar, hade tydligen svårighet att bana
sig väg genom den massa snö, som under natten hopat sig i alléen.
Några små sparfvar flögo rådvilla från gren till gren, sågo dufna
ut och jagade ett lätt snömoln i den blå, kalla, kristallklara
luften.
Hon stod och lekte med lilla Claras lockar, dem hon tankfullt
virade kring sina fingrar. De två andra små flickorna hade
sprungit ut i de andra rummen, men den lilla tioåriga Clara hade
trofast och svärmiskt slagit sina armar om den nya vackra frökens
lif, och de bildade tillsammans en intagande tafla. Så tyckte
åtminstone de båda unge männen, som gåfvo allt mer och mer
förströdda svar på fru Blomströms utkastade frågor, rörande sig
kring socknens och grannarnes intressen.
Hennes blick följde riktningen af deras ... och hon vände sig
med någon möda om, för att upptäcka, hvad det var för en magnet
som drog ...
– Hvarför i alla dagar står fröken där och lyss? sade hon
häftigt och med hvasst uttryck.
Maud vaknade upp ur sina drömmar. Till all lycka hade hon
ej förstått, hvad som menades; men ordet »fröken» kom henne att
rycka till som under piska.
– Förlåt – var det till mig ni talade, min fru.
– »Min fru» – Herre je, ett sådant sjåpigt tal! sad hon och
skrattade för att dölja, huru förargad hon var öfver att Maud
var så bländande vacker.
– Jag tänkte gå ut och gå en stund, sade Maud, utan att ens
bry sig om att ge något svar.
– Tänkte hon det? Men se det har jag inte tänkt! Jag
tänker hon leker med barnen nu, tills pappa vill, hon ska’ skrifva.
De båda unge männen passade på tillfället att resa sig, och efter
en mycket lätt bugning, mera af vördnad för Mauds personlighet
än af aktning för husets härskarinna, aflägsnade de sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
