Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Ett förnyadt frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Emellertid måste ni snart fatta ett beslut – min tid är
dyrbar, som ni ju kan förstå, och jag måste rangera denna affär
så snart som möjligt.
– Vet ni, hvad det är, ni talar om? Vet ni, hvad det är, ni
bjuder en ung flicka på? Vet ni af, att det är ett lif i fattigdom,
utan ett spår af kärlek, utan ett uns medlidande eller förstående?
Ett tomt, kallt, fattigt lif – endast för att uppfylla en döds önskan...
Maud talade häftigt, afbruten af flämtande andetag, af tårar,
som stockade sig i rösten...
– Jag kan ju ej rå för att jag i stället för hjärta fått en isbit
i mitt bröst – – inte rår jag för att jag ej äger några varmare
känslor. Jag har ibland sörjt däröfver, men jag kan ej hjälpa
det ändå!
– Men likväl hade ni känslor nog för att en gång, då jag var
rik, fria till mig – sade hon bittert, under det att hon med
skälfvande händer lyfte af lampkupan och tände lampan.
– Tja! – det var verkligen då, det – sade han – och nu i
ljusskenet, då hon kastade en skygg blick på honom, tyckte hon
sig trots den kärfva rösten läsa ett humoristiskt uttryck i de
dåsigt halfslutna ögonen, som i ständigt växlande uttryck, så
snart han såg upp, voro svarta, bruna eller mörkblå – svårt
att bestämma färgen, emedan han sällan öppnade dem riktigt –
och likväl kände Maud hans blick. Hvar hon rörde sig, tyckte hon
sig känna den som ett fängslande band, hvilket fjättrade och
drog henne oemotståndligt till hans närhet...
Och under det att en flamma alltmer och mer växte och lågade
i hennes inre, en flamma, som nästan ville kväfva henne, satt
han där kall och lugn som en klippa, och erbjöd sig att gifta sig
med henne för att skydda henne och skaffa henne ett hem.
Hans hand låg i soffan... ett par linier ifrån henne... hon
kände en vild åtrå att kasta sig till hans breda bröst och där söka
skydd och lugn undan världens stormar... men hon måste betvinga
sig – ty hon förstod det allt för väl – han hade aldrig
älskat och skulle aldrig komma att älska henne.
Han såg på sitt ur.
– Ja – fröken Maud, vi kunna ju fundera på saken. Men
jag skulle önska i alla fall att ej ha gått hit förgäfves, ty något
måste ju göras för er i alla fall. Har ni tänkt ut något?
– Att gå in vid teatern, sade hon knappast hörbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
