Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två av världskrigets hjältar av Z. Höglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ”landsförrädare” under fransk-tyska kriget för sin oförsonliga
hållning till detta Bismarekska skurkstreck och var sedan årtionden
vid sidan av Bebel den tyska socialdemokratiens mest framskjutne
man — var det naturligt, att lian tidigt med hela sin själ
omfattade den revolutionära socialismens idéer. Den heliga kampen för
proletariatets sak låg honom i blodet, och knappt var han färdig
med sina studier förr än han började taga aktiv del i den
socialistiska agitationen. Sedan århundradets början spelar han en
alltmer framträdande roll inom den tyska socialdemokratin. Men hans
verksamhet och hans inflytande sträckte sig långt därutöver. Han
hade tidigt insett den ofantliga betydelsen av en socialistisk
ung^-domsrörelse, och det intresse han visade denna sak ledde till, att
han på den första internationella socialistiska ungdomskongressen
i Stuttgart 1907 valdes till Ungdoms-Internationalens ordförande.
Såväl här som i Köpenhamn 1910, där han inledde debatten i
militärfrågan, utövade Liebknecht ett avgörande inflytande på
Ungdoms-Internationalens hållning och gav åt denna den revolutionära
prägel, som sedan dess i alltjämt starkare grad utmärker dess
verksamhet.
Några år tidigare (1906) hade Liebknecht utgivit boken
”Mi-litarism och antimilitarism”, som väckte ett ofantligt uppseende och
på grund av sin antimilitaristiska tendens blev förbjuden i
Tyskland. Den är, inom parentes sagt, översatt till en mängd språk
och har här i Sverge utgått i 10,000 exemplar. Här gav han i
glänsande kapitel en ingående analys av den kapitalistiska
militarismens väsen som ett instrument utåt och inåt i de härskande
klassernas händer till andra och eget folks undertryckande, och
samtidigt en exposé över den antimilitaristiska rörelsens utbredning
och taktik i olika länder. Det kan ha sitt intresse just nu att
erinra om, att Liebknecht i denna bok med skärpa betonade vikten
för den tyska socialdemokratin att taga sig an denna av densamma
så länge försummade uppgift, så att den icke skulle stå
otillräckligt rustad inför det efter allt att döma oundvikligen kommande
världskriget. ”Den proletäriska ungdomen” — slöt han — ”måste
systematiskt genomglödgas av klassmedvetande och hat till
militarismen. Ungdomens entusiasm skall låta de unga proletärernas
hjärtan hänryckta slå mot en sådan agitation. Den proletäriska
ungdomen tillhör’ socialdemokratin, den socialdemokratiska
anti-militarismen. Ungdomen skall och måste, om alla gör sin
skyldighet, vinnas. Den som har ungdomen, den har armén.” Liebknecht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
