Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opportunisme4n och den aandra internationalens undergång av N. Lenin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sättning och fulländning av den engelska liberala arbetarpolitiken,
av Millerandismen och Bernsteinismen.
Kampen mellan arbetarrörelsens tvenne grundtendenser, den
revolutionära ocli den opportunistiska socialismen, fyller hela
tiden mellan 1889 och 1914. Tvenne huvudriktningar i frågan om
förhållandet till kriget gör sig även nu märkbara i alla länder. Låt
oss lägga, åsido det borgerliga och opportunistiska manåret att
åberopa sig på personer. Må vi befatta oss med riktningarna och detta
i ett antal olika länder. Vi tar tio europeiska stater: Tyskland,
England, Kyssland, Italien, Holland, Sverge, Bulgarien, Schweiz,
Belgien och Frankrike. I de första åtta länderna motsvarar
indelningen i opportunister och radikaler den i socialchauvinister och
internationalister. Socialchauvinismens stödjepelare i Tyskland är
”Sozialistische Monatshefte” och Legien & C:i; i England Fablerna
och Labour Party (I. L. P. gick städse i block med dem,
understödde deras dagstidning och stod alltid i detta block svagare än
socialchauvinister na, medan i B. S. P. internationalisterna
utgjorde tre sjundedelar); i Kyssland Nascha Sarjas (Vår gryning) (nu
Kasche Ljelo = Vårt verk) riktning, organisationskommittén och
dumafraktionen under Tscheidses ledning; i Italien reformisterna
under Bissola ti; i Holland Troelstras parti; i Sverge partiets
majoritet ledd av Branting; i Bulgarien de vidhjärtades parti, i Schweiz
Grreulich & C:i. Däremot har i alla dessa lä-nder från det motsatta,
det radikala lägret rests en mer eller mindre konsekvent protest
mot socialchauvinismen. Undantag bildar blott två länder:
Frankrike och Belgien, där internationalismen i alla fall också
existerar, men ännu är helt svag.
Socialchauvinsmen är den durkdrivna opportunismen. Den är
redo till ett öppet ofta ordinärt förbund med bourgeoisien och
generalstaberna. Detta förbund ger densamma en stor makt, monopol
på det dagligen tryckta ordet och på att föra massorna vilse. Det
är löjligt, att allt fortfarande anse opportunismen vara en företeelse
innanför vårt parti. Det är löjligt ott vilja genomföra
Basel-reso-lutionen tillsammans med David-Legien, Hyndman, Plechanow och
Webb. Samgående med socialchauvinisterna är samgående med den
”egna” nationella bourgeoisien, som utplundrar andra nationer; det
är att splittra det internationella proletariatet. Detta betyder icke,
att skilsmässan från opportunisterna överallt genast vore
genomförbar, det betyder blott, att den är historiskt mogen, att den är
nödvändig och oundviklig för proletariatets revolutionära kamp, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
