Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frågan om staten i fisnka revolutionen av C. W. Kuusinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bondeupproret i Tyskland, som i verkligheten utgjorde en kamp om de
påtagligaste, ekonomiska klassfördelar, men i främsta rummet ställde
en teologisk tvist om — nattvardsvinets mystiska karaktär, frågan
huruvida vinet vid nattvarden förvandlades till Kristi blod eller
icke. Under den finska revolutionen var det demokratiska
programmet för Finlands socialdemokrater deras — nattvardsvin.
Detta program hindrade icke socialdemokratin att delta i den
revolutionära striden, men det gagnade icke heller som program själva
kampen. Om en okunnig sjöman styr orätt kurs, som för honom
till undergång eller fjärran från hans destinationsort, men en
bister storm omärkligt kastar honom in i den rätta kursen igen,
så är utgången icke sjömannens, utan stormens förtjänst. Låt vara
att sjömannen under resan fyllt sin plikt frimodigt och träget,
men han begrep sig icke på de sjökort och kompasser, som man
givit honom för att han skulle kunna hålla den rätta kursen.
Det moderna socialdemokratiska arbetarpartiet, vars politiska
verksamhet borde ha fotats på marxistisk — således vetenskaplig
— skolning, har minst av alla orsak eller ära att bära fram till
barrikaden några som helst nattvardsvin-symboler. Ty vad värre
är: detta blev oss till hinder och svaghet i kampen. Medvetandet
om att kämpa för ett klart mål är redan i och för sig ägnat att
stegra krigarnas kraft och uthållighet — avsaknaden av ett dylikt
framkallar däremot osäkerhet, vankelmod och svaghet. Så var
fallet under revolutionen i Finland. Vi upprätthöll icke en
tillräckligt kraftig ordning. Så lämnade vi t. ex. i Helsingfors alltför
fria tyglar åt borgarna, vilket tillät dem att driva mot oss riktad
konspirativ politik. Husundersökningar och de skyldigas
fängslande verkställdes icke med tillräcklig energi. Överbevisade,
skyldiga motrevolutionärer bestraffades alltför milt. Arbetsplikt
infördes icke tillräckligt tidigt för de sysslolösa herrarna. Mer
målmedvetet hade man helt visst gått till väga, om vi genast i början
ställt som revolutionens uppenbara mål: arbetarklassens diktatur.
Då så icke gjorts, blev följden den att vår verksamhet slog in på
en farlig medelväg, vilket faktum var ägnat att göra borgarna
djärvare i sina ränker, och samtidigt å andra sidan uppmuntrade
de anarkistiska element, som innästlat sig i röda gardet, att på
egen hand verkställa blodbad, plundringar och mera dylikt, vilken
brist på disciplin åstadkom splittring i revolutionsfolkets egna
leder.
Den finska revolutionens utgång kom dock icke att bero på
dessa omständigheter. Det var omöjligt att undgå nederlaget, när
den tyska regeringen slöt upp vid sidan av de övriga bödlarna.
Men om den tyska regeringen icke inblandat sig i leken, vad hade
då inträffat? Det kan vi icke veta med säkerhet, men det är
mycket möjligt att i så fall stridens utgång hade kommit att bero på,
huruvida den revolutionära ordningen skulle ha upprätthållits
strängt och under en längre tid som avsiktlig diktatur, eller blott
kommit att utgöra en human etapp på vägen till närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
