Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nationernas samfund eller det socialistiska samhället av St. Mineff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilka går emot en av den moderna kapitalismens yttringar, är samtidigt
strider för socialismen. De underkuvade folkens revolt har utsikter att
segra endast om den går olösligt samman med den proletära revolutionens
stridstendenser.
Internationalisterna går emot alla annektioner, gamla såväl- som
nya, och stödjer sig uteslutande på det upi lysta proletariatet i alla
länder i sina strävanden att revolutionera händelserna så, att dessas gång
kan utnyttjas av de utsugna massornas gemensamma aktion igot den
borgerliga regimen. Det är skadliga illusioner, då man tror sig kunna
lösa frågan om den nationella friheten utanför klasskampen och
proletariatets revolutionära aktion. De härskande utsprider emellertid
avsiktligt sådana illusioner bland de missbelåtna massorna, liksom de även för
övrigt använder alla medel som kan. gynna förvirringen i åskådning.
Skiljedomen och den successiva avrustningen, ev. en
överenskommen begränsning av rustningarna, arméns demokratisering,
tullgränsernas upphävande, och offentliggörandet av forna och framtida fördrag ha
i tur och ordning eller alla tillsamman predikats som ofelbara medel mot
kriget och för skapandet av den ”organiserade freden”, det väsentliga
innehållet i ”nationernas samfund”. Till denna synpunkt hade — ehuru
med förbehåll ocli på ett annat sätt — även den andra
Internationalen kommit. Därför att objektivt sett de inom den andra
Internationalen härskande teorierna och dess praktiska politik ej inspirerades av någon
annan idé än den att försona sig med den kapitalistiska världen,
sysslade man med förkärlek med att påvisa möjligheten av en fredlig,
oskyldig, jungfrulig kapitalism, en rationaliserad, upplyst och förädlad
kapitalism, en kapitalism, vars. imperialistiska fas förklarades som ett
tillfälligt historiskt misstag, möjligt att korrigera genom kapitalisternas
goda vilja. Pacifisterna från då och nu, vilka ej vågar röra vid själva
eldhärden, sysslade och sysslar ännu med att tvätta det borgerliga
samhällets smutsiga byk. Den andra Internationalen med sina matta, lösa
resolutioner mot kriget omformade det socialistiska stridspartiet till ett
borgerligt radikalt reformistparti. Den revolutionära andan jagades ut
ur organisationerna. För att förlama massans aktion stack man huvudet
in i moln av ideologier, sådana som den borgerliga pacifismens.
Men inbillar man sig verkligen, att proletariatet, yars ma.ximiprogram
av kriget självt uppförts på dagordningen som den mest brännande
politiska aktualitet, skulle för några småborgerliga ideologier avstå från
makten? Absolut otänkbart. Detta krig, som i hela deras utsträckning
avslöjade kapitalismens rovgiriga och aggressiva tendenser, som ödeläde
så mycken egendom och slök så många millioner människoliv, som
ruinerade de små företagen och gjorde de stora så fabulöst mycket rikare,
avslöjade samtidigt ruttenheten i det borgerliga samhället och i den
socialistiska opportunismen. Kriget ställer frågorna och problemen i den
skarpaste belysning. Men de svar proletariatet har att ge bör vara lika
klara och precisa som energiska och snabba. Det blir då också
nödvändigt, för att göra proletariatet dugligt att svara som massa, som en
organiserad stridande klassarmé och ej individuellt, att i politiken föra ett
klart och revolutionärt språk, ej ett konventionellt och diplomatiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
