Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och adelns vägnar" en skrivelse, vari han begärde ändring i kommissionens
heslut, påstående att Helgeandsholmsbeslutet aldrig kunnat uppvisas, utan
endast- en relation o s. v.
Det var sålunda i en ren intressetvist tvivlet på beslutets äkthet
första gången framkastades. Saken blev föremål för mycken
skriftväxling både för och emot. Kammarkollegium uttalade att ”svåre påföljder
för K. Maj-.t och Cronan därav flyta skulle, om slikt skulle nu sättas i
tvivelsmål och disputeras”, varför kollegium önskade att saken ”med all
varsamhet måtte handteras”. Riksantikvarien Beringschöld ansåg beslutet
äkta, liksom Petter Abrahamsson, vilken synes hava varit tjänsteman
vid statens arkiv.”
Striden torde denna gäng ha förblivit tämligen oavgjord och
Helgeandsholmsbeslutet kvarstod i verkligheten orubbat som förut.
Under den liberalistiska strömning, som drog fram under 1800-talet,
gjordes ett nytt försök att angripa Helgeandsholmsbeslutet. Det var den
bekante prof. Carl Gustaf Styffe, som nu trädde fram som målsman för
den privatkapitalistiska riktningen i svensk politik.
Styffes inlägg, som finnes infört i Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademiens handlingar 1864; utgör ett bevis därpå att vetenskapsmän,
v då tidpunkten anses lämplig, ej sky att bruka sig för vissa
tendenssyften. Sålunda heter det i inledningen, att ett sådant beslut, som
Helgeandsholmsbeslutet skulle utan tvivel hava varit en av de märkligaste
tilldragelser i Sverges historia. Beslutet skulle enligt Styffe stå i strid
med. den tidens rättsuppfattning och andra samtidiga aktstycken.
Häremot måste dock nedläggas en bestämd och allvarlig gensaga. Var och
en, som varit eller är i tillfälle att taga kännedom om kungabrev,
författningar och rättshandlingar i jordatvister, åborättstvister m. m. från
äldre tider, upptäcker snart den allra närmaste öveensstämmelse i de
viktigaste punkter mellan dessa och det så kallade Helgeandsholmsbeslutet.
Till skillnad från vår egen tid framträder överallt en stark strävan att
bevara och föröka statens egendom. Ett uttryck härför är bland annat
den i konungaederna intagna punkten att konungen ej skulle äga att
förminska kronans gods. Även drottning Kristina avlade ed på denna
försäkran, fastän hon hela sin regeringstid igenom visade att hon ej brydde
sig om denna ed.
Den nämnde överste Conrad Sparre, liksom Styffe, ha båda sökt för
sin mening utnyttja det förhållandet att originalet till
Helgeandsholmsbeslutet ej kan uppvisas. På liknande sätt förhåller det sig dock
med flera andra äldre dokument, utan att deras faktiska befintlighet
därför har bestritts. Sålunda utfärdade Karl den nionde den 16 december
1607 ett ”säkerhetsbrev” för de nybyggare och andra, som ville slå sig
ned och odla, rödja torpställen uppå Wåre och Cronones egendom” i
Västerbergslagen, varigenom dessa tillförsäkrades att de skulle få ”njuta och
behålla samma plats för sig och sina efterkommande till evärdelig
egendom”.
Originalet till detta kungabrev kan ej heller återfinnas. Det saknas
till och. med i registraturet för dylika brev, liksom i alla. samlingar av
officiella handlingar från den tiden, men det har dock företetts i av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
