Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Italien, när detta föll sina bundsförvanter, centralstaterna, i
ryggen. Vilken moralisk jordmån för Nationsforbundet att växa i!
Den tyska industrien unnas ej att repa sig, förrän man bragt
sin egen industri på fötter. Så följes idén om att vars och ens
förbättrade läge bidrar till allas bästa och förkovran! Mot Tyskland
som mot Ryssland samma uthungringstaktik, påbjuden av
finans-konsortierna och ”patriotpressen” i Ententens centra. Här är
beviset för, att fredskonferensen endast är det fortsatta kriget, nu
vänt mot folkresningar.
Lloyd George sökte nyligen hindra underhuset att genom
interpellationer få en inblick i förhandlingarna. Han talade om
ratificering av fredsfördraget i parlamentet, som ”kan (!) förkasta
det”, men blott ”vissa delar” (sic) komma att föreläggas
folkrepresentationen, som sjunkit ned till en lydig jasägare.
Kommissionen till tyska ostgränsen knappt döljer en avsikt att skaffa en
operationsbas mot Ryssland. Lloyd George yttrar samtidigt, att
Tyskland ”förverkat” sin rätt att återfå kolonierna ”på grund av
sin behandling av infödingarne”. Därom hördes aldrig ett knyst
från Englands regering under fredens dagar. Hyndman,
socialistimperialisten. har förr avslöjat de engelska förtrycks- och
utarm-ningsmetoderna i Indien. Det slätas nu över av
Entente-socialis-terna. Lloyd George är „tveksam gentemot en militär intervention
i Ryssland, som alltjämt är det stora frågetecknet, därför att ingen
av Ententebröderna litar på den andres oegennytta och därför att
fredskonferensen darrar och hoppar under skakningar i
arbetare-världen och sinande tillgångar i statskassorna.
Så pågår inom konferensens brokiga marknad ett allas krig
mot alla. När det säges, att vart land skall behålla en väpnad
styrka i förhållande till folkmängd och geografiskt läge, så
förklarar Tardieu, ett av de franska ombuden, att franskt intresse
kräver en ansenlig här på grund av grannskapet till Tyskland.
Så smyges in fordran på militär övervikt, och därmed faller
Na-tionsförbundet i spillror. De grundlinjer för detta, som nu
uppdragas, äro ett tunnt destillat ur lidelser och biavsikter. Den nya
tyska vapenvilan är ett talande vittnesbörd om konferensens sanna
anda. Eörbundsprojektet — trots dess urvattning, trots dess
skygghet för klarhet och kraft — tillfredsställer ingen. Bourgeoisiens
egoism och tvedragt genomtränger var paragraf; denna anda kan
endast förtorka de stora folkbehovens källsprång. Eranska pressen
är på krigsstigen. ”Ligan blir ur stånd att avväpna folken”, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
