Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetskamp mot utifrån och inifrån hotande bolsjevikiska krafter”
— rent besked alltså: en kontrarevolutionär regeringsrepresentant.
Ett par sällsamma fiskar blev emellertid även hr Branting och
konferensledningen för starka. Så beslöt man vägra tillträde för en
mr Bone från U. S. A., ombud för en liten chauvinist grupp som
brutit sig ut ur amerikanska arbetarpartiet (men naturligtvis ville
Huysmans i alla fall ha honom med!), och samma blev förhållandet
med de ur schweiziska partiet för reformism uteslutna griitlianerna.
De vägrades tillträde, men endast — som det öppet utsädes -— av
taktiska skäl; nästa gång får de vara med om schweiziska partiet
fortfarande vägrar, nu inbjöds de också ta plats som gäster,’
varifrån de dock till konferensens smälek avstod!
Samtidigt måste en medlem av de tyska oavhängiga, Karl
Lieb-knechts broder Theodor, avstå från deltagande i de första dagarnas
förhandlingar, emedan tyska regeringen — Ebert-Scheidemann, som
har på sitt samvete mordet på hans bror — vägrat honom pass!
Oppositionen på konferensen var svag och splittrad. Det visade
sig att man haft rätt då man från revolutionärt håll vägrat gå med,
•därför att där ej fans utsikter att göra sig gällande. Friedrich Adler,
den österrikiske tyranndödaren, var den ledande i de oppositionellas
led. Klart principiell emot socialpatriotismen stod ej häller han,
men mot Bern-förhandlingarna, som ”ej kan imponera på någon”,
satte han med tacksamhet Zimmerwald-konferenserna, vars
anhängare var de enda som under kriget fyllt den internationella
solidaritetens plikter. Han betonade, att det för de värkliga
internationalisterna ej behövdes någon försoningskonferens — ”för oss har det
inte funnits något krig inom Internationalen, bara för dem som
förrått den” — och han slutade med att förklara sig betrakta Bern
”med största skepsis”. De närvarande norrmännen kände sig ”som
åskådare” och deltog icke i omröstningarna.
Av andra oppositionsmän märker man fransmännen Loriot och
Yerfeuil, som öppet förklarade sig för proletariatets diktatur, samt
holländaren Troelstra, som, ehuru reformist, varnade för att bryta
med ryska revolutionen. Men hans utan tvivel ärliga försök att
. hålla en medelväg och bevara en proletär hållning av klasskamp
över Internationalen misslyckades. ”Thomas’ seger på
Bern-kon-gressen blev icke fullständig. Troelstras nederlag blev
fullständigt.” (Soc.-D.)
Vad hade man då att debattera, när ”proletariatets
representanter” nu efter 41/.2 års värdskrig äntligen kom samman? Socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
