Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN OKUVLIGE HÖVDINGEN
TILL MINNET AV KAMRAT LIEBKNECHT
Av N. BUCHARIN
Karl Liebknecht är inte längre i vår krets. Och varje proletär
känner det, som om man tagit från honom en del av hans eget
hjärta. Vi har sorg, därför att vi berövats en av våra närmaste,
våra käraste och dyraste. Mer än det. Den vita rasen, hela
mänskligheten har förlorat en av sina bästa representanter. Ty vad är
alla dessa diplomatiska ränksmidare, generaler, erövrare, tsarer
och kungar, små och stora, bedragare och ynkliga, äventyrare i
jämförelse med Karl Liebknecht, vars själva död plötsligt visade
världen den oförskräckte kämpens hela storhet? Sekel och
årtusenden skall förgå, härförares och kungars namn skall glömmas.
Men Liebknechts jättegestalt skall aldrig förgätas. Hans skugga
skall i evighet stå på gränsen mellan två världsepoker. Barnen i
skolan skall känna hans namn. Ty Karl Liebknecht — det är
det kämpande, upproriska, okuvliga, oförfärade proletariatet,
Revolutionens heliga låga — detta är vad Liebknecht var.
Han levde inte, utan glänste. Glänste av den heliga eld, som en
gång Prometevs rövade från himlen och skänkte jordens barn.
Karl Liebknecht var inte någon teoretiserande natur. Och i
detta hänseende stod han många efter. Men sin like hade han inte
i sin sällsynta, övermänskliga revolutionslidelse, i sitt ojämförliga
-personliga mod, vilket ej visste av gränser. Han var en verklig
folktribun, en massledare när man går till anfall, och det en ledare
som alltid och överallt går i spetsen. Liebknecht kunde fysiskt
inte tåla dem som -pratar om socialismen. Över allt annat stod
för honom handlingen. En man av sällsynt energi, störtade han
främst i striden, utan att någonsin så mycket som en minut tänka
på sig själv. ”Man måste handla genom det egna exemplet, när
andra sover” — sade han. Och han gick oförtövat till de farligaste
posterna,
Jag minns den dag han befriades. Han hade knappt hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
