Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burgs äkta revolutionära arbetarparti, har de oavhängiga haft en
svår ställning, och deras politik fick ofta en stämpel av
tvetydighet och hållningslöshet, som karaktäriserat såväl deras främste
teoretiker Kautsky som deras främste praktiker Haase.
Kongressens förhandlingar kastar nu ett skarpt ljus över de inre
motsättningarna i partiet, som tillfälligt överslätats men ingalunda lösts
genom den någorlunda enhälligt antagna programresolutionen.
Denna betyder visserligen en stark orientering åt vänster — så stark
t. o. in., att det hädanefter blir omöjligt för våra
vänstersocialistiska ”demokrater” att spela upp sig som några svenska
oavhängiga —- men den saknar ännu full principiell klarhet och
konsekvens. Som ett betydelsefullt steg i sådan riktning har man, trots
denna brist på följdriktighet, att hälsa kongressens beslut med en
relativ tillfredsställelse,
Partiets hittillsvarande taktik och särskilt deltagandet i
Scheidemann-regeringen var föremål för mycken skarp kritik
av som det förefaller kongressens flertal. Ett särskilt
verkningsfullt och lysande inlägg gjorde på denna punkt Klara Zetkin,
efter Rosa Luxemburgs död den tyska socialismens främsta
kvinnliga representant. Hon förklarade att partiets politik hittills lidit
brist på energi och målmedvetenhet. Redan under kriget hade den
varit osäker och svag, t. ex. i frågan om fosterlandsförsvaret.
Efter revolutionen hade man kompromissat med
majoritetssocialis-terna i stället för att lita till massornas aktion. Regeringspolitiken
hade faktiskt bestämts av Scheidemännen, vilkas fångar Haase,
Dittman och Barth varit. Dessa hade vidare bidragit till att
hindra arbetar- och soldatrådens maktutveckling.
Nationalförsamlingen, som de förordat, kunde ej vara något verktyg till
proletariatets befrielse. Frågeställningen: demokrati eller diktatur är falsk.
Det måste heta: här borgerlig, formell, blodlös demokrati, där den
socialistiska, livskraftiga, verkliga, proletärdemokratin; eller
också: här borgardömets diktatur, där proletariatets diktatur. Klara
Zetkin vände sig också skarpt mot deltagandet f Bernkonferensen,
vilken hon med bitande hån karaktäriserade som en den allmänna
syndabekännelsens konferens: jag är en syndare, du är en
syndare, han är en syndare, o. s. v. —- så hade det hetat, och på detta
sätt hade man trott sig kunna återställa Internationalen!
Gentemot Kautsky framhöll hon, att den gamla Internationalen dött i
skam och vanära och att det revolutionära proletariatets kamp för
att övervinna kapitalismen måste bilda grundvalen för den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
