Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktansvärd arbetslöshet grinar emot proletariatet. Ty kapitalet är
självt intet numera. Tysklands väldiga industriella utveckling i
det förgångna halva århundradet är med ens avskuren. Tyskland
är genom detta krig — på liknande sätt som genom 30-åriga kriget
— kastat tillbaka till en mycket lägre nivå av ekonomisk
utveckling. Liksom hela Centraleuropa kommer det att tvingas börja på
nytt med ett primitivt skede av lantbruk och det kommer att dröja
årtionden, tills det åter någotsånär kan stiga upp till en högre
utveckling. Detta är utsikterna, om den borgerliga produktionen
förblir beståndande, om alltså bourgeoisien behåller statsmakten i
sina händer.
Och för den närmast kommande tiden är utsikterna ändå värre.
Livsmedel och transportmedel till deras fördelning är i så ringa
grad förhanden, att endast det strängaste genomförande av de
pinsammaste föreskrifter från en stark regerings sida kommer att
möjliggöra, att man kommer därifrån med bara livet. Så länge den
Ebert-regering sitter kvar, som vill hålla sig väl med bägge
klasserna, sker intet och forberedes alltså endast ett ännu sämre
sammanbrott. En stark regering kan bara. en klassregering vara:
antingen en öppen borgarregering, som förfogar över så stora
maktmedel att den genom en minimiransonering för proletärerna till
randen av hungerdöden och skoningslöst håller dem nere där ■— som
% den forna regeringen gjorde under kriget — eller en verkligt pro-
letarisk regering, som skoningslöst hugger in på alla bourgeoisiens
förråd och privilegier och sparar för massorna och ärligt fördelar
bland dem allt som finns eller kan skapas.
Kapitalismen har intet mer att bjuda proletariatet. Nöden
påtvingar proletariatet socialismen.
Tiden före kriget kunde kapitalet bjuda arbetarna något: en
om ock ej säker så dock tämligen lugn torftig existens, och
gentemot denna stod det osäkra virrvarret i en revolution, som skulle
störa och förlama den högt utvecklade produktionsprocessen.
Därför vågade proletariatets massa ej revolutionen; den var belåten
och in vaggade sig i den illusionen, att det skulle alltid så förbli.
Socialismen såg ut som ett språng ut i det tomma intet, i kaos.
Nu står världen i kaos, i det tomma intet. Kapitalismen kan
inte längre ge någon lugn existens, något fredligt arbete. Folket
står inför valet: antingen låta världens ledning förbli i de
odugliga händer, som bär skulden för detta kaos, bourgeoisien,
byråkratien. Ebert-folket, och då gå under medan dessa räddar sitt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
