Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upproriska, som för intresserade är infört i ”Inrikes Tidningar” den
1 juni 1811. En delegation bland de rättrogna.arrangerades i hast
— naturligtvis ”på nådig befallning”, som det berömda uttrycket
lyder — som på Stockholms slott inför Bernadotte fick avsvära
de hemmavarande otrognas villfarelse, och sedan samma ceremoni
under kronprinsens presidium även utspelats inför Karl XIII, som
var svag för cirklade uppvaktningar, fick det vid saken bero.
Värmdöborna kommo tydligen billigt undan. Men värre gick det
för de båda riksdagsmännen från norra Roslagen, nyssnämnda Erik
Nilsson i Grövsta och Erik Persson i Över-Söderby, vilka dömdes
att mista livet genom halshuggning. De benådades emellertid längre
fram från livsstraffet och undsluppo med 30 par spö vardera.
Men vidtagna försiktighetsmått och kronprinsens uppblåsta
ingripande medförde icke åsyftad verkan: misstron mot det militära
våldsragementet var därtill alltför djupt rotad hos allmogen. Även
i Södermanland intog densamma en trotsig och utmanande
hållning”, säger en av 1800-talets liberala förgrundsfigurer, Hans
Gabriel Trolle-Wachtmeister, tjänstgörande justitiekansler vid detta
tillfälle, i sina ”Anteckningar och Minnen”, Han var själv
närvarande under rättegångarna i nvssnämnda landskap, och berättar med
en viss ringaktning för Bernadottes skräck och någon förståelse i
förhållande till allmogens farhågor om sina erfarenheter.
”Ibland offren för den omänskliga behandling, det s. k.
lantvärnet överallt rönte, var Södermanlands lantvärn det som lidit
mest”, skriver han bland annat. ”Mitt uti bedrövelsen, som härav
blivit väckt, mitt i den lågande harmen, mitt uti — jag hade så
när sagt — de blödande såren, nedföll nu lagen om organiserande
och uppbådande av förstärknigar, varuti allmogen ej kunnat se
annat, än en ny utskrivning av lantvärn med allt det välkända
elände, som därpå skulle följa. Man begriper då med vilka
uppstämda känslor den nya förordningen skulle mottagas. De
uppväckte förvirring, ja, nästan förtvivlan i var hydda.
Eör att någorlunda mildra det väl förutsedda intrycket hade
man i förordningen lämnat åt kommunerna eller församlingarna
valet av lottning eller lega. Med den avsky, varmed lottningen
redan i sig själv betraktades, var denna anordning klok; men då
det vidare föreskrevs, att valet skulle avgöras i sockenstämman,
frågade de konskriptionsskyldiga varandra med bestörtning, om
då de, vilkas skinn det gällde, ej skulle hava någon rätt att
deltaga i överläggningen? Detta yrkade de därför; prästerna på goda
skäl vägrade; kyrkorna bestormades, oväsen uppkom. Detta var
första akten.”
Genom de rapporter som präster och andra
överhetspersoner insände till landshövdingsämbetet i Nyköping ser man, ail
drängarna, jämte deras vederlikar bland statare, torpare. daglönart
m. fl., samlades till möten ute på öppna fältet och dryftade frågan
— och traditionen bevarar ännu minnet av att det icke sällan gick
ganska hett till. ”Sistlidna onsdag den 15:de i denna månad emol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
