Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RYSKA ROMANEN OCH DEN
NYA TIDEN
I en låg källare, fylld av halvdruekna män, sitter en berusad
stackare på en träbänk. ”Tror du. far lille, att din halva flaska har gjort mig
nån glädje?” vänder han sig frågande till studenten, han samtalar med.
”Det var sorg och tårar jag sökte och fick känna på botten av flaskan.
Men Han som har medlidande med alla människor och ser till alla hjärtan,
Han skall ha medlidande med oss: Han allena är domaren. På den yttersta
dagen skall han komma dch fråga: ’Var är flickan, som hade
förbarmande med sin jordiske fader och inte vände sig med äckel bort från den
eländige drinkaren? Var är flickan, som offrade sig själv för en elak
lungsiktig styvmor och barnen ,som inte var av hennes kött och blod?’
Och Han skall säga: ’Kom, jag har allaredan förlåtit dig, och nu är alla
dina. synder avpl&nade, därför att du har älskat mycket.’ Han skall
förlåta min Sonja... Och när Han har blivit färdig med de andra skall också
vår tur komma. ’Kom närmare,’ ska.ll Han säga, ’ni drinkare, ni
stackare, ni liderlingarP Och darrande ska vi komma närmare. Och då skall
Han säga till oss: ’Ni är ena kräk, ni bär djurets märke på er panna, men
kom i alla fall till mig!’ Och de visa och förnuftiga skall säga: ,”Herre,
varför tager Du emot dessa?’ Och Han skall svara: ’0 ni visa och
förnuftiga, jag tager emot dessa därför att ingen enda av dem ansåg sig
själv värdig min nåd.’ Och Han skall sträcka ut sina armar, och vi ska
kasta oss i dem, och vi ska brista i gråt och sedan ska vi förstå
allting. Han gör ett uppehåll. Stora tårar rinner utför hans försupna
ansikte, och han återvänder till sin last.
Vilken av våra författare, skriver Lancelot T. Högben i en
intressant artikel i Socialist Review, skulle kunnat så blotta Marmelladovs
själ som Dostojevski gjort? Vilken av våra engelska romanförfattare
skulle kunnat helga’den mark, på vilken mördaren R.askolnikov
knäfaller framför skökan Sonja? Där är en livssyn, som är främmande för vår
litteratur (detsamma gäller för svensk och övrig diktning), och den är
främmande därför att den är född ur en ny själs födslovåndor. Avlad i
skötet av hänsynslös förföljelse, har den nya tidens själ fötts i Ryssland.
De, som känt den ryska folksjälen genom dess litteratur, har sedan länge
upptäckt i öster den morgonstjärna, som bådar gryningens första
flammor. I västra Europa, där det sociala samvetet ännu spirar mycket
torftigt. och friheten inte är annat än en kult, har litterärt folk ofrivilligt
vänt sig till Ryssland och funnit dess realism — en realism som inte
bara håller spegeln framför livet utan också tar slöjan från våra ögon
— en genomträngande och profetisk syn fylld av den kraft som skakar
sociala slagord och hotar d© starkast grundade ekonomiska institutioners
grundvalar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
