Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
socialistiska, anda och energi, varom man drömde vid kongresserna
i Stuttgart, Köpenhamn och Basel? Och vad är orsaken till att ett
stort ögonblick i staternas och nationernas liv drager förbi en
sprängd och djupt förnedrad International i supplikantens
blygsamma ställning? Må de svara, vilka likt Vandervelde nu blott
göra en svag insats för Belgien eller likt Branting i fråga om
Åland, nu väsentligen endast värksamma för sina egna länders
bourgeoisi. Till sådana små proportioner krympa ihop den
p-role-täriska viljan och makten under dylika hövdingars ledning.
Fiumekonflikt-en slutar i en fars. Det gällde att återställa
solidariteten och enigheten- på Enteritesidaa för att ej äventyra
fiktionen av ett Nationernas’ förbund och för att ej ge Tyskland
andrum till framtvingande av billigare fredsvillkor. Sedan
Or-lanrto och Sonnino njutit en styrkedryck ur nationalistiska
demonstrationers kaskader, synes Italien åter böjt för att återvända til!
fredskonferensen. Man upptäcker plötsligt, att man begått ”en
dumhet”, .”it sacro egoismo”, den heliga egennyttan i fordringarne
vid Adria dämpas av den obehagliga utsikten att den minsta, men
värst skrävlande stormakten riskerar att ej få sätta sitt
segerherre-namn under fredstraktaten. Det vore farligt för prestigen oeh på
prestige leva ju alla borgerliga stater och alla borgerliga
regeringar. Tvivelsuta.n ha Frankrike och Clemeneeau ansträngt sig till
det yttersta för att genomföra en utjämning; de två romanska
storstaterna måste vara med vid fredsslutet; eljes finge detta en
prägel av en väsentligen anglosachsisk maktfred.
Nationella och ekonomiska intressen korsa varandra. I
norden, har det sagts, ha vi även ett Eiume, nämligen Åland. Hade
Sverge varit en i kriget deltagande och segerrik stormakt, skulle
vår bourgeoisi otvivelaktigt icke ha stannat vid ett krav på Åland
eller vid några blygsamma önskemål rörande denna ögrupp. Även
vi skulle ha bevittnat utbrott av ”il sacro egoismo” i våldsamma
fordringar på samtliga, svenskspråkiga delar av Finland. Även
vi skulle ha trasslat till fredens härva med en konflikt- å la Danzig.
Det beror blott på vår litenhet och svaghet, att vi icke bråka och
pocka så halstarrigt som Italien. t
I denna sekretessfred, där bl. a. de tyska delegerade endast
skriftligt tillåtits framföra sina meningar, är
Centralmaktsförbun-det fullständigt lämnat ur räkningen. Ententen har hållit
nödtorftigt ihop som en enhet. Inom motståndarnes maktkomplex däremot
behandlas var stat för sig; det är som vid en rättsprocedur: de an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
