Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTARBETARRÖRELSEN
Av ALFRED KÄMPE
Lantproletariatets forntid
Lantarbetarspörsmålet kan nästan sägas vara uråldrigt,
åtminstone vad norra Europa beträffar, där seden att mot lega
upplåta jord åt lantarbetare eller frigivna trälar på lämpligaste och
billigaste sätt, påträffas långt före den exakta historiska tiden.
De landskapslagar, varefter landet styrdes urminnes och under
medeltiden, innan någon gemensam lag för hela landet blev
stiftad, innehåller noggranna bestämmelser om, hur sådan lega skulle
upprättas. Även landslagen, tillkommen under Magnus Eriksson
och Kristoffer, utpekar desslikes ganska bestämt, hurudant
förhållandet bör vara mellan besittande och obesuttna — och för det
rena tjänstefolkets vidkommande begynte man strax efter
träldoms-tillståndets upphävande 1335 att ägna det icke ringa
uppmärksamhet och intresse. Det uppstod efterhand en helt ny klass i samhället
— tjänstehjonen.
Torparen — eller såsom han kallares på den tiden landbon —
skulle vid legans ingående erlägga städja i penningar och därefter
årlig avrad, dagsverken eller produkter in natura. Dagsverkenas
antal var mestadels ganska obetydligt på grund av att jord fanns i
sådan myckenhet, att det icke lönade sig att kräva höga arrenden.
I Östergötland exempelvis inskränkte sig dagsverksskyldigheten
till två dagars arbete årligen. Legoavtalen gällde i regel på en
tid av åtta år.
Kär Magnus Eriksson 1347 utfärdade sin allmänna, ovanför
redan omnämnda Landslag, som avlöste de ditintills gällande
landskapslagarna, hade jorden allaredan i mycket hög grad hunnit
samlas på enskilda händer. Dessutom hade adeln tillvällat sig stor
makt, och härigenom försämrades landbornas villkor högst
väsentligt. De förelädes nu icke allenast att underhålla marken och
åbyggnaderna, utan ävenledes att verkställa nybyggnad till
föreskrivet värde och förbjöds att bortföra timmer. En särskild i klass,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
