Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mesta, innan de hunnit blossa upp, eller också falnade de bort av
brist på mod och företagsamhet.
Det är först framåt våra dagar som lantarbetarna, om än litet
yrvakna i början, begynt röra- på sig. De har äntligen upptäckt,
att de levde under ganska dåliga villkor, men kunde ha rätt att
ha vissa anspråk på livet. Men innan dess hade dock allaredan
beaktansvärda ansatser till jordarbetarfrågans lösning gjorts från
annat håll. 1888 företog nämligen den liberale godsägaren och
författaren Urban von Feilitzen, mest känd i litteraturén under
signaturen ”Robinson”, på Lorénska stiftelsens bekostnad och
förordnande vissa statistiska undersökningar rörande jordarbetarnas
ekonomiska, villkor i Östergötland, Småland och Skåne. Von
Fei-litzens statistik är ännu åv rätt stort intresse, eftersom han lämnar
ett på noggranna och opartiska undersökningar baserat material
angående jordarbetarnas förhållanden under åttiotalet.
Men ungefär samtidigt började även arbetarna resa på
huvudet — och på fullt allvar. Detta inträffade dock först efter
den socialistiska kongressen i Paris 1889, då det beslutades att
demonstrationer för åttatimmarsdag årligen på samma dag, den
första maj, skulle hållas över hela världen — med resultat, som först
under den allra senaste tiden blivit klarlagda till fullo. Men
för att gå i historiens spår steg för steg —man kan nästan säga
att. åsynen av industriarbetarnas uppmarsch vid dessa
demonstra-tionstillfällen kom lantarbetarklassen, särskilt vid herregårdarna,
att reflektera över sin ställning, framför allt med avseende på
den långa arbetstiden. I gamla tider, ända till början av
1800-ta-let, räckte arbetstiden från 4 på morgonen till 9 på kvällen, med
ytterst knapphändiga måltidsraster — nu arbetades emellertid
endast i tolv timmar eller något däröver, vackert nog för övrigt.
Sommartiden börjades arbetet kl. 5 på morgonen oeh räckte,
måltidsrasterna undantagna, till 8 på kvällen. Någon bestämd
övergångstid från den längre arbetstiden känner man icke.
Kravet på kortare arbetstid framfördes med ’stor enighet vid
de större lantbruken under ett av de första åren på nittiotalet,
närmare preciserat 1891, ehuru man redan året förut kunde märka
vissa tendenser. Lantarbetiarstrejker hörde till ordningen för dagen.
Arbetsgiva.rne stodo häpna och kände sig överrumplade av den nya
rörelsen. De gåvo efter. En eller annan timme kortades av på
arbetsdagen och måltidsrasterna förlängdes med en halv timme. Se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
