Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B Ö C K E
R
Alfred Kämpe: Svenska allmogens frihelsfrider. Del II.
Andra delen av Alfred Kämpes utomordentliga arbete över den
svenska allmogens frihetsstrider föreligger nu på Fxams förlag. Lika
rikt illustrerad som första är den nu färdiga delen till omfånget
överlägsen denna. Det stora ämnet och dess behandling imponerar; den
svenska bondeklassen bar fått sin förste historieskrivare, om man med
historia menar ieke krigens och kungarnas utan folkens egen sociala och
ekonomiska historia.
När man lägger Kämpes bok bredvid en historia med officiell
hallstämpel, iså märker man först skillnaden. Ett litet stickprov! I sin
To-pografisk-Statiistiska beskrivning öv-er Sävsnäs socken i Dalarna skriver
t. ex. Magnus Höjer på tal om Gravendals bruks grundare, Sebastian
Grave, att han ”beredde finnarna, (nybyggarna i socknen) en ny
framtid och gjorde dem efterhand mottagliga för civilisationens inflytelser.”
Verkliga förhållandet är att Grave, ooh efter honom de övriga
brukspatronerna, utplundrade hela befolkningen och med list och väld
systematiskt berövade den all dess egendom, jord och byggnader och allt
vad den ägde samt sänkte finnarna i fullkomligt livegenskap!
Det är den osminkade sanningen om denna ”nya framtid”. När
man läser sådant förstår man att vi behöver en ny historieskrivning.
Kämpes bok är ett genombrott, sådant vi behövde.
Den nu föreliggande delen börjar med herremaktens renässans
under och efter tolfte Karls regering. Under blodiga förföljelser och
siaktningar mot upproriska, bönder genomdrev adeln en oehörd mängd
privilegier för sitt stånd, lade beslag på -alla ämbeten, införde
ensamrätt för adeln att besitta frälsegård ända därhän att adeln kunde tvinga
en ”ofrälse” att avstå frälsejord, som han kommit i laglig besittning
av o. s. v. En frälseman förbjöds att gifta sig med en ofrälse kvinna,
för att anföra ännu ett exempel, utom det -att adelsmän skulle ha rätt
att ”aga och näpsa sina bönder vid små förbrytelser”.
Tjänarna och tjänstehjansstadgan under al-dre tider ägnas en
ingående uppmärksamhet. Ingen husbonde fick betala mer än stadgan
bestämde; ingen tjänare fick mottaga mer än -de lagstadgade l-öne-rna.
En fullvuxen dräng -skulle ha 50 daler kopparmynt i Stockholms län, i
Närke 36 daler, i Västerbotten 12 daler silvermynt o. s. v., allt pr år.
En dag-arbetare hade 6 öre silvermynt om dagen. D-e ”som sloge sig till
lättja” skulle inskieka-s till -en fästning eller ett bergverk och där sättas
till -arbete. Den, s-orn ho-s sig hy-ste tjänstelösa personer, fick böta 20
daler o. s. v. Dessa -drakonisk-a bestämmelser finnas intagna i 1723 åxs
t jänstehj onsstadga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
