Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsprobleni icke kan lösas utan en samtidig lösning av löne- och
arbetstidsfrågorna, som ej heller längre ‘kunna hållas isär.
I stora som små länder borde väl då alla vi, som icke flyta
överst på guldströmmen, ställa frågan så: Ha vi längre råd ätt
vara annat än socialister? Ha vi råd satt slösa arbete och tid på nya
avsättningsbarriärer, på gamla eller nyla tullskrankor? Ha vi råd,
i det vi, de arbetande, de aktiva samhällsmedlemmarne, som vilja
skapa nyttigheter, betrakta oss som nation, ha vi råd att med en
enda dags fortsatt föråldrad social och ekonomisk lagstiftning
fördröja den behovens iinpuls till verksamhet, som bryter fram med
stark trängtan att utfylla de gapande tomrum, som grina emot
oss ur massornas pauperism?
Yar dag bringar nytt bevismaterial rörande kapitalismens
vanmakt eller illvilliga avsikt att hindra produktionens
intensifiering genom drägliga arbetsvillkor. Vår ”Socialstyrelse”
konstaterar, att fördyrningen sjunkit under första halvåret. 1919 med
endast 10 procent, d. v. s. från 167 procents fördyring till 157
procents fördyring. Genast är den icke obekante dr J. Guincharrl,
som för ett par år sedan jämrade sig å de högre statstjänarnas
vägnar över de knappa dyrtidslönerna, färdig att hugga ned på
arbetarna såsom orsak till och ansvariga för den tröga prissänkningen.
Det ser ut’*, skriver han, ”som om stora grupper av vår
arbetarklass skulle tro, att pangar kunna ätas.” Guinchard behagar
blunda för, att det är de stora industri- och handelsföretagens och
börsernas ledare över hela världen, som ytterst äro ansvariga för den
långsamma avvecklingen av de osunda krigsekonomiska
förhållandena. I spekulationssyfte hålla de produktionen mod korta tyglar
dör att icke förlora sin makt över produktion och utbyte. Hör dem
är det en maktfråga gentemot samtliga arbetarklasser, om isolerade
länder skola öppnas eller icke. De taga fasta på en Guinchard«
maning till sparsamhet. men deras intresse för en produktion, buren
av frigjorda och självförvaltancle arbetaremassors energi, är lika
med noll.
Men vad skall stiga fram ur det nuvarande svävande
tillståndet. där de reaktionära krafterna attraheras till
Ententekapitalismens ”nationsforbund”, nu en svag dvärg i sin ideella del, men en
jätte i sin realitet som ett ”demokratiskt” upphyfsat maktförbund,
medan massornas internationella solidaritet famlar efter ett fast
underlag? Vad skall komma?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
