Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade sej aldrig clit. Han står ju numera långt etter t. o. m. de
tyska scheidemäimen, som åtminstone i ord upprätthåller
socialiseringskravet oeli kampen mot entente-imperialismen. Så pass har
doek alltså värdsläget radikaliserat även den gamla
Internationalen, att socialpatriotismen faktiskt spelat ut sin roll, oduglig som
den är att ens rädda den gamla resolutionsinternationalen. Men i
stället samlar sej medvetet den socialistiska centern — Longuet,
MacDonald, Ha ase — för att ta ledningen: till den glamla
Internationalens återuppbyggande på något radikaliserad grund men
fortfarande för hänsynsfullt parlamentariskt uppträdande och med
tydlig udd emot handlingens International i Moskva. Ingen
behöver misstänka Luzern-konferensen för bolsjevism, fastslår
Yor-wärts, och MacDonald konstaterar: ”Hela den andra
Internlatio-nalen är antibolsjevistisk. Den är i själva värket det enda
värkliga bålvärket emot bolsjevismen, frånsett militära åtgärder.”
Emellertid är denna center splittrad, även den. Inom de tyska
oavhängiga fins en mycket stor del, kanske majoritet, för Moskva.
De två oavhängiga ombuden Grispien och Hilferding tycktes —
liksom för övrigt Friedrich Adler från Österrike — vilja
samarbete mellan de levande resterna av andra Internationalen ocli den
tredje. De ville det tydligen ärligt och tyskarna använde klart
revolutionära ord. Ja, även den franska majoriteten tycks vara på
väg till klarhet, tack vare Clemenceaus reaktionära välde. ”Om
vi i franska majoriteten”, förklarade Frossa rd, ”skulle tvingas att
välja mellan Noske ocli Lenin, så valde vi Lenin.”
Ja, så ligger landet. Från den tredje Internationalens sida
fins väl inga hinder för samarbete med de bästa, de värkligt
revolutionära krafterna från den andra. Men först måste ur den gamla
Internationalen hänsynslöst utstötas alla förrädare: scheidemänn,
socialistministrarna och primadonnorna Branting, Henderson,
Van-dervelde, Thomas o. s. v. Först måste de sunda krafterna från
Luzern göra sitt val mellan Noske och Lenin. De behöver nog
förresten inte vänta alltför länge. Kapitalismen kommer själv
snarast att sörja för att de ställs inför avgörandet. Och då de väl
knappast kan hoppas att på revolutionär basis kunna överta Jen
land ra Internationalen, så liar de bara en väg att ga, den väg som
allt livsdugligt av socialistisk rörelse redan gått eller slagit in na:
vägen till Moskva!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
