Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förbund med Rysslands övriga stater, men man var icke beredd
för en. proletariatets revolution vare sig i Ryssland eller i eget land.
Finlands arbetare mottog därför underrättelsen om
februarirevolutionen med den demokratiska vrångbilden av folklig
”självständighet” för ögonen. Den socialdemokratiska- majoriteten inom
lantdagen var färdig till underhandligar med den tillfälliga
styrelsen i Ryssland. Den var benägen, att till denna, överlåta
utrikes-och krigsangelägenheterna-. I övrigt åter fordrades att tsarismens
förra makt skulle övergå till Finland, först till regeringen ocli
sedan till lantdagen. Denna, sistnämnda ståndpunkt godkändes även
av de ryska rådens första församling och just på grund härav
antog Finlands lantdag lagen av den 18 juli, den så kallade
maktlagen. Men denna lag var nu icke lämplig för vare sig Rysslands
eller Finlands borgare och deras gemensamma intrigspel hade till
följd, att Kerenski med vapenmakt lät skingra Finlands lantdag*.
Finlands socialdemokratiska- parti ansåg sig under sådana
omständigheter icke allena, kunna träda i /aktiv strid mot Kerenski. Man
litade på valen, men vid dessa led partiet nederlag i följd av de
borgerligas bedrägliga förfarande. Partiet förlorade flertalet i
lantdagen, ehuruväl det erhöll över sjuttiotusen röster mer än tidigare.
De Kornitoffska händelserna i Ryssland verkade vid denna
tidpunkt, att inom finska socialdemokratiska kretsar strävan till
självständighet allt mera stadgade sig. Oktoberrevolutionen i
Ryssland erbjöd också därtill en lämpligt tillfälle. Roisjevikerna
hade lagt i dagen, att de var de enda, vilka redligt omfattade
tanken oan folkens rätt att själva bestämma över sitt öde. Och
Rådsregeringen i Ryssland medgav även det i januari 1918.
Nu var också storborgarna av fruktan för den bolsjevistisk a
faran färdiga att ansluta, sig till denna åsikt, ooh finska, folket
erhöll den önskade självständigheten. Detta likväl blott vid ett
ytligt betraktande, ty i själva’ verket hänfördes det finska
proletariatet icke av självständighetstanken utan föredrog revolutionen,
till vilken hungern och de förmögna, klassernas beväpnande drev dem.
Och det finska proletariatet var medvetet om att det i denna, kamp
var i behov av ett det ’kraftigaste stöd av de ryska soldater, vilka
fanns i landet, och till den ryska rådsregeringen slöt sig det finska
proletariatet broderligt dels genom sina organisationer röda gardet
Noch dels genom personligt umgänge. Den omständigheten åter att
de ryska soldaterna’ skänkte stöd åt de finska arbetarna, vid
strejker ocb demonstrationer, ja, räddade dem från den borgerliga klass-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
