Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varför ide just uppträtt i det givna sammanhanget — den frågan är och
förblir en sociologisk fråga. Vår själ är en mötespunkt för bestämda
själsliga och fysiska kraftlinjer i samhällslivet. Klasserna uppkommer
som byggnader på gemensmma ekonomiska intressens grund, likaså
de andliga sammanslutningarna: bakom en viss riktning där står alltid
ett visst ■ bestämt intresse — medvetet eller omedvetet.
Bourgeoisins bästa intellektuella krafter tror nu — liksom fallet
varit i alla brytningstider — uppriktigt, att deras klassfienders politiska
och ekonomiska seger betyder hela den mänskliga kulturens undergång,
betyder anarkien, förintelsen. Det är också sant, atti en underkuvad klass
alltid ännu har endast en svag egen kultur: kampen’för blotta existensen
medger endast blygsamma uttryck av vemod, hopp och hat i sånger,
legender och sagor, en primitiv hantvärkskonst — det är i regel allt.
Alldeles extra svårt har proletariatet, särskilt i sin begynnelse. Lössliten
från naturen, hunden vid maskinen, berövad sin fritid, dömd till en
enformig tillvaro på svältgränsen, förvildades fabriksarbetaren vid
industrialismens första frammarsch, och ur dessa tider blåser mot forskaren
en kall otäck vind från det proletära livet. Men med sitt uppstigande
till medinflytande i samhället får proletariatet allt starkare och
mångsidigare kulturintrassen och kulturkrav. Först en kultur som svärd, en
kultur mäst på det politiska och ekonomiska området, en kultur av kamp
mot förtryckaren, snart också som dröm -— kulturen som mål för
klassens strävanden, dess klassideal av sanning och skönhet. Den rent
proletära kulturen är på detta stadium ännu outvecklad, den har ännu ej
trampat ut barnskorna, men jämför man dessa skor med den ålderssvaga
bourgeoisins uttrampade kängor, så märker man att skorna tillhör ett
jättebarn.
Proletariatet är också tack vare sitt ekonomiska ursprung den bäst
organiserade och intimast enhetliga klass, scan funnits, och till sitt väsen
en kulturklass. Man förväxlar bara alltför ofta socialistisk kultur med
proletariatets kultur, den s-om skapats av klassen i dess kamp ännu inom
den kapitalistiska ordningens sköte. Det kämpande proletariatets kultur
är en skarpt ävsondrad, till sin typ romanti-sk klasskultur’ — framtidens
socialistiska kultur åter den allmänmänskliga, utanför klasserna stående,
en harmonisk oéh till sin typ klassisk kultur, där innehållet, som bildats
och utvecklar sig i en sund organisk process, erhåller en fullständigt
motsvarande form.
Men redan det kämpande proletariatet har en avsevärd kultur. Förf.
påvisar exempelvis den från Marx ärvda fina och -starka
undersökningsmetoden för de sociala företeelserna, grundvalen för -sociologien oc;h den
politiska ekonomien, hörnstenen i -den enhetliga filosofiska
värdsåskådningen. Vidare-har proletariatet visat prov på -enastående organisatorisk
begåvning på det politiska området. Men mycket saknar arbetarklassen
ocb måste -d-en därför omedelbart ta itn med att förvärva. Vad som att
börja med kraves är — ocb. förf. har ju lyckan att sedan två år i
praktiken kunna omsätta sina krav, vilket han också jort på ett storartat sätt
(jfr artikeln om Konsten i Sovjet-Ry-ssl-and i -detta n:r av Zimmerwald)
— proletära högskolor, en omgestaltning av -den proletära familjen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
