Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nären, på det att han må -drömma i ro sina personliga drömmar. Du
måste medge, att det ej var så på 80-talet. Då var konstnären vaken och
hans samvete med honom och han kände en frid och en fröjd i sin själ, ty.
han kände att hans konst, hur ringa den än tidtals syntes, var -den
estetiska sidan av en livsåskådning, som stormade fram över världen med
famnen öppen mot hela mänskligheten. Det är detta du kallar
underklassrörelse.” —
Samtalet kominer in på begreppet sanning i konsten. Författarens
motpart, Z, yttrar: ”Men 80-talets naturalism, som förde ordet sanning
i sin sköld, dyrkade det lilla och de små och hade endast föga sinne för
det stora och de stora.
X: Men bakom och över detta lilla, dessa små säg man dock en stor
och vid horisontlinje, över vilken en ny sol steg upp. Har du läst
Strindbergs Sömngångarnätter?
Z: Ja, -den är ej utan storhet. —
X: Det är konstnärens sak att låta även de vardagligaste
förhållanden klart avteckna sig mot den stora vida horisont, hans tanke spanar
efter. Det har också alla de stora konstnärerna gjort. Har konsten en
medborgarplikt, så är det väl den att vända människornas blickar mot
denna vida horisont, att samla människorna i en känsla, som lyfter -dem
och för dem framåt.
Z: Mot socialismen? — Ty -det är väl 80-talets konst du drömmer
om.
X: Bredvid socialismen står anarkismen. Ingendera skrämmer mig
från att gå framåt. Skulle socialismen bli följden av den utvidgade
so-lidaritetskänsla tiden går emot, så blir anarkismen också följden av den
utv-i-dgade frihet, som tiden samtidigt, parallellt och lika energiskt, går
fram emot. De två rörelserna kommer, om också m-ed andra namn, att
hålla, jämnvikten i framåtskridandet, och jag ser dem re-dan som blivande
grundpelare i en vidare harmoni än världen hittills äger. Men vad går
90-talets diktare fram emot? Vad är deras ideal? Övermänniskan! —
Ingen kan ha större beundran för individen än jag. Leve
individualismen, leve självhävdelsen! ’Den ensamme är den starkaste’, det har Ibsen
sagt, och Ibsen tillhör bå-de 60-, 70-, 80- och 90-tal, så honom, tror vi alla
på. Men, lägger jag till, den ensamme är den starkaste endast i d-et fall
att hans samvete har en vidare famn än den majoritet han hävdar sig
emot,”
The New Repuhllc och The Nalion.
Båda dessa utomordentligt väl redigerade borgerligt radikala
tidskrifter, av vilka den förstnämnda vad vederhäftighet och intellektuell
spänstighet beträffar otvivelaktigt är en av världens främsta, fortsätter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
