Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är att märka, att den litteratur därom, som nu börjar framväxa,
också är skriven av icke-ryssar. Jag har förut varit i tillfälle att i olika
tidningar anmäla Emil Arnolds Der Kampf und Sieg der Bolschewiki,
Jakob Friis och Arvid G. Hansens Bolschevismen og
bolschevikrevolu-tionen, den sistnämndes stora, rikt illustrerade huvudarbete Arbeidernes
Busland samt Lindhagens I revolutionsland. Till dessa fullt autentiska
dokument om den ryska republiken kommer nu också Emil Stangs
nyutgivna bok Sovjet-Rusland. Ieke ens revolutionens hätskaste fiender
kunna beskylla dessa författare för bristande objektivitet och
sanningskärlek. Sanningsvittnesbörden om det faktiska tillståndet i Ryssland
anhopas, och därmed samlas också försvarsvapnen i vår andliga arsenal mot
de kontrarevolutionära.
Stangs bok utgör resultatet av hans resa som vårt norska
broderpartis stipendiat i Ryssland. Han har här icke publicerat något, som han
ej personligen upplevat eller ock erfarit genom intervjuer med till
namnet uppgivna, absolut vederhäftiga personer inom olika partier i
Ryssland, däribland åtskilliga antibolsjeviker. Hans framställning — först
publicerad som en serie tidningsartiklar — är ingalunda någon odelad
Ijusmålning. Tvärtom betoar han starkt de skuggsidor, som den ryska
lika som varje annan revolution självklart måste uppvisa. Han gör icko
ringaste försök att förneka eller bortförklara, att ryska republiken i sin
kamp mot yttre (ex. Koltsjak) och inre förbrytarligor naturnödvändigt
tvungits att fara ganska hårdhänt fram. Och han medger öppet den —
för resten av ingen förnuftig människa bestridda sanningen, att
diktaturens vapen, pressförbud och terror, bägge strida mot alla.
socialistiska grundsatser och blott kunna försvaras såsom nödvändiga medel i en
revolutionär kamp. Peters själv — vice ordföranden i kommittén mot
kontrarevolution, spekulation och sabotage — uppger antalet under
revolutionen avrättade till högst 6,000, av vilka 60 procent rena
förbrytare. Om man ser denna siffra mot bakgrunden av å ena sidan
Rysslands väldiga invånarantal, å den andra det moraliska tillstånd
zarismen därinom framskapat och de naturliga frukter en sådan årtusendenas
sådd måste bära samt sist och icke minst millionsiffran av de i det
kapitalistiska världskriget fallna, så känner man förvåning över, att antalet av
den röda terrorns offer ej blivit mångfaldigt större. Till dessa komma så
de godsägare m. fl. i avlägsna bygder, vilka fallit offer för sina
förpinade slavars under generationer anhopade hat och raseri och vilka
regeringen velat, men av naturliga skäl ej hunnit eller kunnat rädda. De
kontrarevolutionära själva uppskatta slutsumman av alla under
revolutionen avlivade till 10 ,å 15 tusen. Detta i det stora Ryssland, medan i de
små länderna Finland och Ungern redan De Vita Djävlarnas offer
uppgå till mångdubbla denna siffra! Därtill kommer, att medan De Vita
^jävlarnas fasansfulla illgärningar fortgå dag från dag, är den röda
terrorn i Ryssland — som för resten var både nödvändig och fullt
försvarlig till befästande av frihetens sak — slut redan i våras.
”Heldigvis”, skrev Stang redan då, ”synes dette rædselsfulde kapitel av
revolu-sjonens historie nu å være tilende. Borgerkrigen må nu sies å være
endt, de kontra-revolusj onære forsøk er slat ned. Orden og retssikker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
