Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6, högst 7 timmar dagligen. De målmedvetna kommunisterna
arbetar dock frivilligt vida mer — ”18 timmar om dagen och känner
dock ingen trötthet”, skrev en folkkommissarie till en vän i Sverge.
Arbetet ger dem glädje och tillfredsställelse, fyller deras liv med
ett nytt innehåll. Denna ’självdisciplin, denna offervillighet, denna
nya proletära moral är i sig själv en revolutionär kraft av första
ordningen, mer värd än kulsprutor och bajonetter.
Det är denna fullkomliga hängivenhet för saken, en trohet in
i döden, som vi beundrar och älskar hos Rysslands bolsjeviker, —•
som vi vill tacka dem för och som vi också har att tacka
Tysklands revolutionära socialister likaväl som de ungerska och icke
minst de finska kommunisterna, vilka alla givit oss ett lysånde
föredöme i proletära dygder. Deras offer har icke varit förgäves. Dänge
förblindat och förbländat av kontrarevolutionens lögner börjar
världsproletaraitet inse sanningen om Ryssland, och då kan det ej
dröja förrän det ilar sina ryska kamrater till hjälp. Den engelska
och den franska arbetareklassen har redan börjat röra på sig. Den
inser, att Rysslands sak är hela den internationella
arbetareklassens sak: striden om Petrograd och Moskva avgör det europeiska
proletariatets framtid. Lloyd Georges tal nyligen vittnar om, att
man på ledande ententehåll börjat förstå ej -blott det fåfänga utan
det farliga — ur inrikes synpunkt — i en fortsatt kamp mot den
ryska rådsrepubliken. Ty det jäser på botten också i
ententelän-derna. Odh även om -den världsrevolutionära utvecklingen icke
går det i hastiga tempo, som vi tidigare hoppats på, så är -det
säkert, att det ges ingen räddning för den kapitalistiska världen.
Den har spelat bankrutt; dess dödskamp kan bli kortare eller
längre, men dö måste den och vika för det nya, friska som skall
växa upp ur förstörelsen: socialismen.
Livet känner blott två former: ruttna eller brinna —- säger
Maxim Gorki. De fega och ide usla väljer den första formen; de
modiga och de tappra väljer den andra. Den revolutionära
socialismens anhängare har gjort sitt val. De vill inte ruttna ner i det
kapitalistiska samhällets unkna luft — de föredrar att brinna, att
renas och härdas i kampens eld, kanske omkomma i lågorna, men
lyckliga i medvetandet att på den gamla- världens ruiner skall våra
efterlevande bygga upp det nya samhällets härliga byggnad.
Den ryska revolutionen kallar de döda massorna i alla iand
att ,stå upp ur förtryckets gravar till frihetens och
solidaritetens liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
