Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen är för rädd om sitt äg et skinn. Det var proletariatets representanter
i de respektive parlamenten, som i årtionden voterade de käpprustningar,
vilka möjliggjorde världskrigets oerhörda omfång oeh intensitet. Och det
tår oeh skall aldrig glömmas, att det var det ”stackars överfallna”
Frankrike och ej minst dess proletära riksdagsmän, som först började
kapprustandet i revanche-hetsens tecken (for att råna tillbaka idet tyska
Elsass!) och som sedan drev upp detta samma kapprustande 1 ett allt
vanvettigare stigande tempo, varpå de andra länderna följde efter allt efter
råd och lägenhet.
Så var nn malströmmen i full gång. Och den i grund och botten
mycket obetydlige lille kejsar Wilhelm och alla de andra dockfigurerna i
Ödets stora marionettspel drogos in i dess virvlar med eller mot sin vilja
A- de allra flesta alldeles,säkert mot sm vilja eller också rent apatiskt,
slött oeh viljelöst. Årtiondens dolda ekonomiska samhällskrafter hade
drivit sitt för de enskilde oåtkomliga spel. Världskapitalismens oerhörda,
vulkaniska, inneboende expansionskrafter värkade på precis det sätt, som
Marx oeh Engels förutsett redan år 1848, sönderhröto sina ägna samhällen
i spillror, ja, i atomer, och uppenbarade sin naturliga självsönderslitandp
■kraft. Årtiondens överproduktion av munnar och varor och behov av
råmaterial sökte sig ut över sina hittillsvarande gränser. De imperialistiska
stormakternas världskrig var till sin natur ett kolonialkrig, sådant
världen aldrig skådat dess like, (Man skall vara mer än, lovligt korkad
för att inbilla sig, att Princips revolver eller kejsär Wilhelms
namnteckning hade idet allra ringaste med detta djupare orsakssammanhang att
skaffa.) Vid själva krigsutbrottet’ sände■ von Bethmnnn-tHollweg sitt
beryktade telegram till sir Edward Grey med förfrågan, ifall England ville
hålla sig neutralt, om Tyskland lämnade bindande garanti för att icke
annektera någon av Frankrikes och Belgiens europeiska provinser!
Kunde man väl i klarare ordalag utsäga, att det var dessa länders
kolonier, som det tyska storkapitalet ansåg sig till varje pris behöva? Och
vad var ententens första och viktigaste krigsåtgärd? Att skynda Belgien
(över vars öde man sedan grät så strida krokodiltårar) till hjälp och
rädda Antwerpen? Vilket man mycket Väl skulle ha kunnat, om man bara
velat. Å nej — att lägga vantarna på Tysklands kolonier!!! Av vilket r&n
man nu efteråt nekar att återlämna även den minsta lilla bit.
Dessa -dolda, okontrollerade, mot varandra stridande oeh varandra
söndersprängande krafter inom de privatkapitalistiska samhällena var
det, .som gåvo det hemska spelets själva tilldels oansvariga och viljelöst
av detsamma övermannade ledare makten att
”■husera med fria män som med jur i kulissen av la Patrie.”
När utvecklingen har hunnit en viss punkt, upplöses t. o. m. den fria
viljan — vilken dock är en betydelsefull faktor att räkna med i
människolivet — oeh slås sönder till vrakspillror i imperialismens malström. De
få klarsynte bland oss ha’icke ens den tarvliga tillfredsställelsen att kunna
plocka fram en syndabock att spotta på. Vi se, att allesammans
ingenting annat voro än malströmmens offer, eftersom allesammans från
gammalt tolererade och en var efter ägen liten förmåga profiterade av denna
malströms, den privatkapitalistiska samhällsordningens, existens. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
