Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsregeringen, clå även Scheidemann och Ebert skulle dit, lian
har rätt så nyligen lösslä-ppts ur Noskes fängelser, där lian suttit
flera månader för sitt deltagande i januarioroligheterna 1919. Han
är den gamle partiveteranen, som trofast tjänat parti och rörelse
i decennier. Hans namn är i folks mun. Men Ledebour är också
medveten om detta, han känner sin popularitet och han begagnar
den. Han har ännu en fördel: en glänsande talarbegåvning.
Det ligger därför en viss spänning i luften då den 70-årige,
ännu ungdomligt spänstige Ledebour klättrar upp på talarstolen.
Man vantar något extra och man får det även. Än giftigt -bitter
mot Keheidernännen och Brantingsgossarna, än sarkastisk och
syrligt elak mot bolsjevikerna, än med patos talande om betydelsen
av ett samlande beslut, än känsligt och varmt, då det gäller de
ryska krigsfångarna — på alla strängar spelar den gamle
ora-torn! Och ej endast ined rösten talar lian, hela kroppen är med!
Det kan ej beskrivas, bör ises! Nog av, man rycks med! Mycket
är ju bara oratoriskt bländverk och lite skamsen funderar man ofta
efter tio minuter över varför man applåderade så pass enkla- ting!
Ledebour börjar med att konstatera, att han visst- inte vill gå
med till Gfenf. Däri är han fullt enig med Stöcker. ”Skillnaden
mellan mig och Stöcker ligger däri, att denne önskar att vi .skola
gå till III Internationalen under det att jag vill att v‘i skall bilda
en omfattande revolutionär International. Vi måste försvara
angrepp på vårt parti. Moskvainternat-ionalen har angripit vårt parti.
Så länge vi är ett parti, måste vi också känna solidaritet. Och
ryssarna veta mycket väl att vi ej dragit oss för revolutionär handling.
Vi buro bördan under novemberdagarna och januarioroligheterna.”
Med ett flertal exempel söker Ledebour bevisa detta. Gärna vill
jag, fortsätter han, samarbeta med kommunisterna, men deras
lögner och misstänkliggörande måste på det Skarpaste tillbakavisas.
Den kommunistiska Internationalen inbjöd ej vårt parti till
Mosk-vakongressen. Men likväl likvideras där Zimmerwaldrörelsen,
vartill kongressen inte hade någon som helst rätt. Det oavhängiga
partiets ära står för högt för att kunna fläckas av dessa angrepp.
Men vi skulle fläcka den. om vi ginge till Moskva som pultroner
och lakejer och knackade på-, för att bli insläppta! utropar han
under våldsamt bifall från högerflygeln och ännu våldsammare
protester och oväsen från vänsterns isida. Men han fortsätter i
samma anda: Om jag trots dessa lögner mot oss likväl skulle
knacka på i Moskva, då visade jag brist på självaktning! — Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
