Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
spar-obligation’.»’ förm.ent hotande Sovjetryssland gav han sin
valrörelse en långt åt höger ”nationellt” sandande paroll, i det lösen
kom att lyda: Front mot bolsjevismen! En internationell
borgarpa-roll, för vilken även högersocialisterna överallt fallit undan, blev
även i Frankrike skiljeordet.
Om i de besegrade, till ruin bragta mel 1 aneuropeiska staterna
socialismens i Köpenhamn och Basel presumerade genombrott fiöt
ut i blandade ”ordnings”-regimer, i kvasi-revolutioner — hur
mycket mindre utsikter då för ett socialt jordskred i bättre situerade,
av segern berusade nationer, vilkas Jättnadskänsla -efter befrielsen
från ett yttre invasionstryck måste stå i proportion till storleken
av den fara, som hotat dem? Clemenceau ville givetvis ej lämna
nationen tid och rådrum att återvända till nykter reflektion.
Därför motsatte han sig förslaget att först låta kommunal- och
senatsvalen gå av stapeln och sist valen till deputeradekammaren. De
K’" _
sistnämnda voro de viktigaste. En kammarmajoritet är landets
herre, och ledaren för denna majoritet är Frankrikes kung- Den
på kriget vinnande franska bourgeoisin, darrande för ”bolsjevism”,
måste samla sig kring nationens ”heros” för sin sociala
maktställning sina ”rentes” och sina framtidsaffärer — åt öster. Det visar
sig att Clemenceaus kalkyl var riktig, ty de efter kammarvalen
förrättade kommunalvalen ha redan visat en strömkantring åt
vänster. lian bärgade sina får, innan stormfloden begynner att stiga.
Flere tecken antyda, att imperialistsegern vid de franska
valen blott är ett provisorium. Det såg mörkt ut för en månad sedan
— samma tunga skymning över Frankrike som i åren 1894—1898,
då samme Clemenceau — O, tempora mutantur! — förde en av de
mäst lysande prässkampanjer för Dreyfus-domens revision och
tumlade om med nationalister, klerikaler, generaler och
tyskhet-sare, så att dessa tjöto i raseri mot hans fruktade penna, och tunga.
Det har sett mörkt ut nu som då, men ljusstrimmorna vidga sig.
Frankrikes radikala intelligens, en Barbusse, en Anatole Franoe,
en Rama,in Rolland, bröt i ett manifest djärvt en lans för en
rättfärdig och förnuftig politik gentemot Sovjetryssland. Yalen bragte
visserligen socialisterna en förlust av ett fyrtiotal platser, men i
gengäld en betydande ökning av röstsiffrorna. Förbittringen mot
”nationalförsvarets” annektionistiska, fri- och rättigheter
suspenderande regim famn utlopp även i typografsträjken; de rena
arbe-tarelementen ha säkerligen röstat mangrant mot Clemenceau.
Ått de socialistiska mandaten ej stå i proportion till ett röste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
