Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omkastningen kom med brnksindustrialismen och
herremakten. Den 25 maj 1696 utkom en förordning, som gav bruksägarna
rätt att utriva nybyggen i skogarna, om de.ansågo dem skadliga
för skogen! Det var den nya härskareklassen, invandrade
industririddare och penningmän, som nu trängde sig fram och besegrade
den gamla bondedemokratien. Det är lärorikt att finna, att detta
skedde under en krigsperiod, under ”hjältekonungens” olyckliga
regering, alldeles som världskriget nyss ledde till ett förbund mellan
kapitalism och militarism, .som bringade oreda och vanmakt in i
arbetareleden. Den nämnda förordningen av iden 25 maj 1696, som
hade formen av ett kungabrev, innehöll att ”alla på Almenningarne
uti Bergslagen, och där Bruk när äro belägne, upsatte och
oskatt-lagde Torp eller Nybyggen, skole utrivas”.
Jordbruket föll i vanrykte och undertrycktes av den segrande
industrialismen och merkantilismen.
Redan vid hednatidens slut hade dock jordbruket och
boskapsskötseln betraktats som landets huvudnäringar. Men
äganderätten till jord var någonting okänt;’ man brukade jorden gemensamt.
Vad betesmarker angick var detta fallet ända långt fram mot. vår
■egen tid. Ja, gemensamma betesrättigheter för hela byar
förekomma i .skogstrakterna ännu i dag, kvarlevor av vår gamla
jordkommunism.
Men även åkerjorden var de jordbrukande familjernas, byarnas
gemensamma egendom. Det var den svenska bykommunismen i sin
renaste form. Odlingsarbetet gjordes gemensamt och därav uppkom
byalag med gemensam jord. Skörden delad«! också gemensamt.
Längre fram ’delades åkertegarna genom lottning mellan byalaget,
varpå nästa .steg var att jorden skiftades i tegar, som i tur och
ordning brukades av bysamhällets delägare. Slutligen fick var och en
sitt bestämda skifte, det s. k. solskiftet, som ägde bestånd från 13 :e
till 18:e århundradet.
Den fullt genomförda privata äganderätten slog igenom först
genom enskiftes- och laga .skiftesförfattningarna på 1800-talet —
men därmed blev också jordbruksodlingen stationär. Var och en
fick sin lott i byalagen, de jordlösa ställdes utanför samt
avstängdes från såväl byarnas som statens allmänningar, varav följden
blev’att det forna nyodlingarbetet i stort sett upphörde. Man nöjde
sig med att odla de från far och farfars tid odlade åkertegarna,
Privatäganderätten till jorden har ej ”befrämjat produktionen”
på. jordbrukets -område, utan tvärtom. Själva prof. Wohlin bekräf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
