Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
MATERIALISM PÅ LIVSTID
Av GUNNAR HEIBERG
Ententen frågar oss, om vi vill vara mecl om att svälta ihjäl
ett stort folk som är i nöd.
Ar vi i krig med Ryssland? Nej.
Är ententen i krig med Ryssland? Nej.
Har ryssarna gjort oss något ont? Nej.
Ryssarna förklarar själva, att de ej är fiender till någon och
önskar fred med alla.
England och Frankrike, som just räddat världens frihet och
världens kultur från ett eventuellt tyskt ok, är rädda för att
samma frihet och samma kultur skall ramla, om ryssarna i sitt eget
länd ordnar med sina egna angelägenheter på sitt eget sätt.
Kulturen och friheten måste därför räddas en gång till. Och det sk’all
ske på så sätt, att alla folkslag, stora och små, skall sätta sig kring
Ryssland, sätta sig på huk som vildar och se på hur ryssarna
långsamt svälter ihjäl medan fredens palmer susar.
Detta är väl det avskyvärdaste, fånigaste och mest
kolsjevik-ynglande infall, som någonsin sprang fram ur en mänsklig hjärna.
Ty även om vi lyckades svälta ihjäl några millioner ryssar —
ideen svälter vi icke ihjäl! Ideer tycker om svält. Ty då smittar
de häst. Och det är ju för smittan ententen är räcld.
Jag för min del känner inte så mycket till bolsjevismen. Jag
vet inte, om den är det allena saliggörande. Inte heller vet jag,
om den kanhända farit för blodigt fram — det är i varje fall inte
det ententen har bett oss vara med om att straffa. Ty den vet väl
bäst från egna krig och egna kolonier, att blod måste det till för
att grunda och befästa makt och riken. Åtminstone ännu!
Det kommer säkert alltid att förbli kamp mellan människorna.
En slags evig ofred. Men jag tror, att ofredens förbannelser skulle
blekna och minskas, om vi komme så långt att människorna inte
var dag samhällsnödvändigt måste lida och dö av svält, medan
samtidigt de andra människorna var dag måste gå till sin gärning i
kyligt medvetande om att detta äger rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
