Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lism och proletariatet, ty städse bar etridsplanet fyllts av antingen
åt höger eller åt Vänster svajande, mer ’eller mindre modererande
grupper, som nödtorftigt bevarat de bestående, men undergrävda
samhällsordningarnas balans.
Alla dessa ”bevarare” äro eller bli i längden rent reaktionära.
I England, Frankrike, Italien •— överallt i Ententeländerna är det
konserverande, moderata, obeslutsamma, regeringar, som försöka
bemästra en allt ohållbarare situation. Millerand, Nitti, Lloyd
George övervaka fredernas genomförande och Nationsförbundets
grundläggning, ett uppdrag, som till sin natur redan har ett så
reaktionärt syfte att det även avfärgar sig på dessa länders inre
politik. ”Återuppbyggandet” — det istora världsvärvet, varpå
bour-geoisin nu prövar sina krafter för att bevaka sina intressen, sin
makt och sin prestige, tvingar emellertid till en allt närmare
kontakt med de ekonomiska och sociala problem, vilkas revolutionära
lösning det gäller för dessa regeringar att med alla medel
förebygga, Liberalt eller ”socialistiskt” färgade äro de följaktligen i
grund och botten ingenting annat än agenter för konserverande
tendenser, som använda ”demokratin” som skyddsbetäckning under
’ ’ återuppbyggandet. ’ ’
De ovannämnda Ententestaterna äro nog traditionellt
”demokratiska” för att knnna avvara ett ”socialistiskt” skynke kastat
över sina styresmän. I Sverge, Tyskland och Österrike däremot
har ”demokratin” känt ett starkare behov av den ”socialistiska”
skylten. Det vaktombyte, som nyligen ägt rum i vårt land, bör ses
ur denna synpunkt. Yi ha visserligen behov av en klar och
utpräglad socialistisk arbetarregering, som styr hän till lösningar av
de ekonomiska problemen med blicken fäst på, att dessa olika
problem bottna i den enda stora sociala grundfrågan, att de peka på
öppen klasskamps nödvändighet, men det vore en illusion att tro,
att det är detta behov, som varit bestämmande i vår senaste
regeringskris — så relativt svagt och blott indirekt som
kommunal-skattetvisten rör vid de djupgående sociala motsättningarne.
Ministären Branting är blott en exponent för en tillfällig episod liksom
ju också de förklaringar, som åtföljt regeringsskiftet, tydligt ge vid
handen den ängsligt trånga begränsningen av de uppgifter, som
denna ministär utlovar sig att lösa. Den nya regeringen, som
säkerligen varit överflödig, om liberalerna kunnat bekväma sig till litet
eftergifter, är blott och bart en politisk realisationsaffär, som
avvecklar ett gammalt reformlager utan att vilja eller våga draga upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
