Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var välkommen, och Götrek önskade att polisen skulle infinna sig,
på det lian måtte värva alla poliskonstaplar till kommunister. Men
ingen polis visade sig.”
Det var kåde nöden och anlagen, som tvingade Götrek att
reflektera över håvornas orättvisa fördelning. Samhället var
felkon-stmerat. Därför måste man fullständigt omlägga det från
grunden. Han läste mycket, kände ingående Saint Simons läror, såsom
vi redan sett av förteckningen över hans skrifter, men bytte
sedermera om kärlek: nu var Fouriers falanstär käpphäst en tid, ooh
därefter C abets Voyage en Icarie. Där stannade han. Den ikariska
kommunismen föreföll honom mest praktisk.
— Nu ska vi göra. om samhället, brukade han säga. Det går
inte med ens kanske, men om man aldrig börjar, kommer man
heller aldrig till slutet.
De flesta i Götrefcs samfund voro arbetare, som genom vistelse
i Paris lärt känna de kommunistiska lärorna, och deras kamrater,
alla unga. och intelligenta. Den insiktsfullaste, säger Lundin, som
själv varit närvarande, var en liten fin skräddaregesäll, känd för
stor skicklighet i sitt yrke, i vilket han fullkomnat sig under flera
års vistelse i Paris. De övriga voro ett par studenter, några, unga
män i verken, bland vilka särskilt må nämnas Frans Widstrand,
tjänsteman i Rikets ständers bank, o. is. v. Den senare var den
frimodigaste, i åsikter mest framskridne av hela sällskapet. Han
stack aldrig under stol med sitt förakt för det gamla samhället
och sin åstundan att göra rent hus. I banken hade han
otvivelaktigt en god framtid, men trivdes icke i Europa, utan överflyttade
till U. S. A., där han förstörde sin förmögenhet på kommunistiska
experiment och kom till den mycket riktiga uppfattningen att hela
det amerikanska samhället icke vore annat än en isamling skojare.
I ”En gammal Stockholmares minnen” (Hugo Geberg förlag
1904) ger förut åberopade författare, Claes Lundin, på egna
iakttagelser följande i sammandrag återgivna skildring av ett
kommunistiskt väckelsemöte hos den gamle antikvarien:
”Välkomna, kära vänner! Ha vi någon Populaire i dag? Det
var Götreks vanliga hälsning till bröderna. Han var naturligtvis
sällskapets ordförande, rättare sagt den äldste i familjen, ty något
reglerat sällskap var det icke, endast en vänkrets.
En av ”sekten” drog fram senaste numret av Le Populaire,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
