Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kapitalistiska produktionssystemets uppgift har varit —
som t, ex. Gustav Bang så levande beskrivit — att höja
produktionen från det föråldrade, enkla och jämförelsevis lite ekonomiskt
lönande stadiet till nutidens storindustri, där människorna i största
möjliga, utsträckning ’betjänar sig av naturkrafterna., varigenom
deras produktionsförmåga mångdubblas. Kapitalismen, har fullgjort
denna uppgift, men dess tid är också därmed tilländalupen, ty den
•har icke mera någon historisk befogenhet. Det kapitalistiska,
produktionssystemet måste vika. för ett annat. Den indirekta garantin
härför är de miljoner arbetare, .som kapitalismen har mördat på
slagfälten, de miljoner arbetare, som imperialismen gjort, till
krymplingar, invalider, samt den av hunger och sjukdomar plågade
arbetarklassen. Blott då, när hela den arbetande befolkningen
gemensamt äger och brukar produktionsmedlen, när mervärdet är ett
okänt begepp, när produktionen icke avser att bara tillverka varor
för försäljning utan att tillfredsställa .samhället >och dess
medlemmars behov, blott då, när sådana sociala förhållanden råder, är det
möjligt att besegra de svårigheter, ’den nöd och det elände, som’ den
kapitalistiska utvecklingen förorsakat och först då kan
mänskligheten gå en högre och friare utveckling till mötes.
Socialismens seger kan fördröjas men icke förhindras, ty
utvecklingens ström har blivit allt starkare. De imperialistiska
rövarna inser detta. Därför eöker de med sådan hast. samla, krafter
mot det segrande proletariatet för att åtminstone för en tid rädda
sitt fallfärdiga system. Den historiska, utvecklingen fullgör
obevekligt sin uppgift. Ju hårdare kapitalismens motstånd är, dess
våldsammare blir genombrottet: proletariatets revolution.
Revolutionen innebär arbetarklassens frigörelse från
kapitalistisk utsugning. Men denna, frigörelse blir först då möjlig, när
privatäganderätten till produktionsmedlen avskaffas, när
äganderätten till produktionsmedlen iiver! as av arbetarna själva. Och
detta kan förverkligas blott genom en revolution.
Den historiska utvecklingen känner icke till någon
tillbakagång; den går oupphörligt framåt. Det finns sålunda blott en
utväg: arbetarna måste erövra produktionsmedlen. Men icke en och
en, icke så att varje arbetare erövrar t. ex. den maskin bredvid
vilken han arbetar, utan socialt, så att hela den arbetande
befolkningen gemensmt erövrar och brukar alla de maskiner och råmaterial,
byggnader, transportmedel och jord, som är behövliga för
produktionen. Se där det program, som arbetarklassen bör hålla fast vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
