Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liar gjort ett djupt intryck. Eller kanske man hellre borde säga, att
den italienska rörelsen väcker vårt livliga intresse därför att med
trergien i ett sydländskt folktemperament, helt annorlunda än
det ryska, hes ett lättrört, plötsligt flammande folk väljas
samma vägar som i Ryssland. Den italienska bourgeoisien är hårt
gäldbunden hos Ententekapitalet; den mäktar knappt längre hålla
skutan flytande; det är en uppgift, som flyttar sig själv över
till arbetskraften; den kan ej heller i sitt ”frimureri” påräkna
säkert stöd hos det katolska partiet och den vatikanska
diplomati, som aldrig upphör med sitt dubbelspel. Så har man då sett
de italienska arbetarne i stället för att sabotera arbetet sabotera
den kapitalistiska befäls- och ledningsinstitutionen; de träffade
där det gamla produktionssystemets hjärtpunkt, den ömtåliga
maktfrågan längst inne i samhällsmaskineriet.
Socialisering, medinflytande på drift och ledning,
pröduk-tionshöjd, driftsråd, ”guilds” m. m. — allt är namn, termer och
krav, som virvla fram i nutidslivets snabba, ström, varslande om
en alltmer träffsäker antikapitalism såsom det närmaste stadiet
till socialism. De italienska arbetarnes aktion inbjuder då till
intressanta jämförelser med strävanden och strider i England och
Tyskland.
Kriget tvang den engelska staten — trots att frikonkurrens-,
och noninterventionsdogmen sitter så fast hos
genomsnittsbrit-ten — att ingripa och reglera. Den engelska industrins och
handelns centrala näring: kolproduktionen lossnade då ur trust- och
bolagsväldets fogar. Aktieägarna ha stått på avskrivning.
Kha-kivalen och de borgerliga mellanlagrens fruktan för en
arbetaremakt, som kunde få hand över distribution, priser och slutligen
hota äganderätten, räddade ett ögonblick de uppskrämda
kupong-klipparne. Men den proletära ”trippelalliansen” fanns där nu
en gång, ett städse Överhängande hot. Gruvornas nationalisering
i någon form var och är en fordran, som ständigt återkommit.
Om ej direkt framställd nu, snuddade man dock oupphörligt vid
den.
Med understöd av hela den organiserade arbetarevärlden,
under sympatiyttringar från Amerika och’Tyskland fordrade de
engelska gruvarbeta rne vissa löneökningar för att återvinna
samma proportion mellan löner och levnadskostnader som före kriget.
Det är ett dåligt betyg åt den bolagskapitalistiska ledningen av
gruvindustrin, att den ej kunde återställa denna proportion vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
