Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avsikt, jagade bort alla slags osäkra medlöpare och kantonister,
att hetsen mot oss var fruktansvärd och terrorn mot våra möten,
våra talare, våra valsedlar betydande, att det internationella
läget var kritiskt, att vi lömskt angreps av anarkister och
syndikalister, att vår inre front var försvagad av oenighet och
bristande disciplin och centralisation, minnes vi detta så skall
valresultatet lättare förstås,
-*
Nu finns många som menar att vi skall ”lära om”.
Nederlaget bör göra oss till reformister och opportunister! Nej tack!
Vi är på den riktiga vägen. Endast genom att förlora de osäkra,
de svaga, kan vi bli starka, säkra.. Endast genom en klar
revolutionär plattform kan vi förebygga partiets förborgerligande,
urvattning. Endast genom en principiell kamp kan vi behålla
dem som vi vinner. Endast genom en serie av nederlag kan vi
grundmura partiet, bana väg för segern. Varför gick det gamla
partiet till fullkomlig bankrutt, till förintelse som ett
socialistiskt klasskampsparti? Jo, därför att det framför allt strävade
att vara ett kvantitetsparti. Det sökte samla alla: arbetare,
bönder, mästare, tjänstemän, medelklass, sökte till slut bola med
högre funktionärer, affäpgmän, fabrikanter, storbönder, präster
och krögare. Huvudsaken var att vinna mandat. Till slut hade
man ett parti som beskyddande sträckte sina vingar över den
underligaste valmanskår som ett arbetarparti skådat, från den
fattige jordträlen till Svea rikes ärkebiskop och den nationella,
Ålandspatrioten. Hur skulle detta parti, kunna föra klasskamp
för arbetarne? Nej, detta parti blev vårt lands mest typiska
bcrgfredsp’arti. Det svek på alla punkter proletariatets sak. Det
drev - en fullständigt kontrarevolutionär verksamhet-. Det
arbetade målmedvetet på att förkväva, fackföreningarnas revor
lutionära instinkter. Det saboterade varje iitomparlarmentarisk
aktion. Det har efterträtt det söndermalda liberala-
partiet som småborgerlighetens, kälkborgerlighetens, den p-olitiska
impotensens bärare. Det blev slutligen dynastierna. Wall en bergs
och Bernadottes huspiga, blev den svenska kapitalismens och ro:
jalismens regeringsparti. Republikanen Branting,
antimilita-risten Per Albin Hansson och hedningen Olof Olsson blev K.
M:ts, Militarismens och Statskyrkans betrodda och älskade
ministrar. Detta är den konsekventa utvecklingsgången för ett
arbetarparti, som överger principerna för opportunismen, revdlntio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
