Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förråda revolutionen. Låt oss därför, när vi i vårt parti ser
tecken, som tyder på en orientering efter det gamla partiet, en
orientering, ett omlärande till reformismen ocli opportunismen,
låt oss då gräva våra vallgravar mot kapitalismen, mot
borgfreden, mot högersocialismen dubbelt breda, låt oss spärra våra
löpgravar med de 21 tesernas taggtråd, låt oss värna våra
revolutionära ideal med de starkaste garantier!
*
Efter valens utfall inlämnade Branting sin avskedsansökan
till konungen, sin allermäktigste herre. Branting övertog
regeringen, ehuru i minoritet i riksdagen, i hopp att regeringsmaktens
glans skulle blända arbetarne, att en moderat och opportun
politik skulle locka borgarne, att en försoning med kapitalet skulle
blidka överklassen. På detta sätt hoppades han vinna en
majoritet vid valen, som skulle ge honom en parlamentarisk
plattform och tillförsäkra honom och hans vänner ett långt liv vid
tronens trappa. Överklassen vart visserligen blidkad
(Arbetsgivareföreningens organ och de stora bankernas ledare arbetade för
Brantings kvarblivande vid regeringen), men den röstade ej med
hans parti i större utsträckning, utan av gammal vana med sitt
eget gamla högerparti. Borgarskapet, medelklassen var visser
ligen förtjust i Branting och gav honom i viss grad sitt stöd
även vid valen, men det räckte icke till. Arbetararistokratin
bländades väl av regeringsglansen, men den fattigare delen av
arbetarklassen lämnade honom i sticket och stannade, trött och
desillusionerad, hemma på valdagen. Så led Branting sitt
nederlag. Kungen besvor honom stanna kvar. Men då han nu mer
än förut saknade majoritet i parlamentet, då han såg att höger
och liberaler ej ville nöja sig med hans hemliga tjänster, utan
krävde att han öppet skulle vidgå, sitt vasallskap, då han fick
avslag på frieriet till liberalerna om en koalitionsregering under
hans eget ledarskap, då mohren hade gjort sin tjänst gick han.
Efter åtta månaders neslig regering under kapitalets lydno
avgick ministären Branting—Palmstierna—Hansson.
Arbetarklassen sörjde honom icke. Ingen fäste större avseende vid
demissionen. Blott kungen var ledsen. ”Industria”, lockoutgeneralens or
gan, lade några blommor på graven.
Så slutade sagan om den första ”socialistiska” regeringen i
Sverge. Den är lärorik i många avseenden.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:30 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zimm/1920/0354.html
