Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstverk, litterära arbeten etc. Varje kultur kar sina rötter i
arbetsprocessen, i produktionsvillkoren, alltså i samhällsklassernas
förhållanden. Den utvecklar sig tillsammans med den härskande
klassen, når sin höjdpunkt med den och går under med den. Den
nya härskande klassen skapar en ny kultur, i sina väsentliga
drag vanligtvis motsatt den föregående.
Jag skall skildra grunddragen av den borgerliga kulturen
i dess nedgång, så skall man märka, att den kommande
proletära kulturen i många fall är negationen av den borgerliga och
ändå fortsätter kulturens utveckling. Liksom arbetets
oupphörliga utveckling återspeglar även den proletära kulturen livets
eviga fortskridande. Den kommunistiska kulturens tanke är
redan inte längre så schematisk som förr, den blommar redan i
livet självt, och för det har vi att tacka det ryska proletariatet
och dess djärva ledare,
Varje kultur har en centraltanke. Medeltidens kultur hade
gudstanken, alla samhällsklassers förbindelse med kyrkan.
Utvecklingen av produktionen, handeln, penninghushållningen,
furstemakten och Amerika förorsakade detta samhälles undergång
och gudstankens förbleknande.
Med utvecklingen av den moderna borgerliga produktionen
vaknar frihetstanken; samhället, som hittills varit ett religiöst*
blev ett rättsligt, och. frihetens ideal tände alla hjärtan, eldade
statsmän, tänkare och diktare: Shelley, Byron, Schiller, Goethe
och även Beethoven. Den borgerliga kulturens nedgångsperiod
stöter oss kommunister tillbaka särskilt av två skäl: på grund
av sitt hyckleri och den mekanisering, varmed den har förgiftat
livet.
Den borgerliga produktionen uppmuntrar hyckleriet därför
att den vilar på utsugning. När bourgeoisin ännu kämpade för
att få makten, lovade den borgerliga staten frihet och
jämlikhet. Men bakom den juridiska friheten doldes den ekonomiska
ofriheten. Friheten visar sig illusorisk, och ju mer produktionen
breder ut sig, desto mer skärper sig denna motsättning. Den
feodala regimen var icke hycklande, kapitalismen är det. Därför
har den borgerliga kulturen aldrig nått någon blomning på de
områden, som hänger ihop med det offentliga livet: arkitekturen
och den dramatiska diktningen. Man kan i våra dagar inte göra
någon jämförelse n>ed den höga utveckling, dramat och
arkitekturen nådde under forntid och medeltid. Det finns ju ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
