Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade då ännu en personlig kultur. I komedierna och ordstäven,
i: balladerna och sångerna, i mysterierna och legenderna .upplevde
städernas och byarnas massor sina egna känslor, , sina egna
tankar, de skrattade åt sitt eget öde och skapade , sig en värld av
en enkel men ren skönhet.
Medeltidens konsthantverk, den populära diktningen och den
bildande konsten har kapitalismen grymt förintat och har av
massornas: liv gjort en öken. I Ryssland kan Lunatjarski ännu rädda
mycket, men i Tyskland och Amerika. kommer kommunismen
att nödgas skapa en helt ny kultur. De band, som. förband herrar
och tjänare och som dock kom dem att dela skapandets och
skådespelets glädje, är i det kapitalistiska samhället sönderslitna.
Borgarkulturen har inte längre någon grundval, den har
blivit-meningslös.
Imperialismen hade till uppgift att sätta hela massorna i
uppror. Den gjorde förtvivlade ansträngningar att få vetenskap
och konst i sin tjänst. Mekaniseringen, arbetets påskyndande
drevs upp till sin högsta grad. Lögnen och mekaniseringen
över-träfade alltjämt varandra. Tidningar, biografer, bilder och
predikningar bedrog efter behag massorna.
Éndast kommunismen kan göra ett slut på detta
kulturmord genom att skapa nya kulturella värden. Den är det första
produktionssätt, som är medvetet om att dess ideologi har sina
direkta rötter i arbetet. Klerikaler och borgerliga finner det en
sm-ula fattigt. Men de, som tränger in i vår världsåskådning, finner
det helt naturligt och önskar det inte annorlunda. Detta
betyder ej, att arbetet slutgiltigt blir allt livs centrum.
Kommunismens andliga sol är människan själv. Den vill intet annat än ge
henne största möjliga kunskaper och den ädlaste skönhet. Vi vet
mycket väl, att begären, lidelserna, dödens mysterium ej
kommer att försvinna, att det tragiska alltid kommer att förbli ett
element i livet. Men kampen, smärtans och tvivlet kommer att
förlora sin låga och djuriska karaktär och höjas till en högre
nivå, ty allt mänskligt kommer att höjas och utvecklas.
Men under den första fasen av kommunismen kommer
arbetet att stå i främsta ledet och en högre kultur kommer att
blomma först’när denna första fas är förbi. Den första fasen
är ännu en arbetets fas, icke emedan vi vill vara asketiska
botgörare, så som mången gång välvilliga borgare hävdar, utan helt
enkelt av nödvändighet, medan till följd av den kapitalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
