Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer att övertas av kommunismen, men kommer att av denna
utvecklas i en helt ny anda. Målet för kulturmedlens
socialise-rande är att höja massornas andliga nivå, liksom produktions-,
medlens socialiserande avser att höja den materiella.
I det kapitalistiska samhället är pressen betydligt mer ett
medel att härska i de regerandes hand än ett kulturmedel. Och
ett härskarmedel måste det också vara i arbetarnas hand, så länge
den proletära diktaturen varar. Det är i främsta rummet den
stora kapitalistiska pressen, som här avses. Men det finns också
en liten press, som är vida farligare, därför att den utger sig
för ”demokratisk’’ eller ”neutral” och under denna mask belast ;r
arbetarnas huvuden och hjärtan med bedrägliga föreställningar
och tankegångar. Den brukar sin ekonomiska makt till att binda
folket vid sig genom allehanda slag av förströelse och
vilsefö-rande lockmedel, illustrationer,, karrikatyrer, sensationella
historier. Härtill kommer så struntlappar som modejournaler och
likartade tidskrifter med sitt fadda, smaklösa eller tarvliga
innehåll, som är så begärliga och farliga just därför att deras enda
syfte är profit. Redaktörer och medarbetare måste skriva vad
kapital och bourgeoisi vill och de gör det naivt och utan ond
avsikt, fast det nästan förefaller otroligt, att folk, som annars är
synnerligen präktiga människor, dagligen skriver emot sin
övertygelse, utan att förstå att de på detta sätt så småningom
förlorar sin karaktär. Konkurrensen för till reklam, de
sensationella nyheterna till överdrift. Brådskan och ytligheten är
karak-täristika för dessa journalister, för läsarna blir karaktäristika
bristen på alla egen tankeförmåga och tänkandets uniformering
på grund av tidsbrist, och på så sätt ”bildar” den kapitalistiska
pressen den offentliga meningen.
Och må man nu föreställa sig ett samhälle, där lugnet
härskar, lugnet som tillåter att tänka efter och gå på djupet, utan
sensation. I ett sådant samhälle kommer pressen att spela en
helt obetydlig roll. Den tillhör de sociala funktioner, som
försvinner så snart de fyllt sin uppgift. Men till dess kommer
dock pressen att bli ett lika oumbärligt vapen som den
beväpnade makten. I de mest kritiska situationer har i
Sovjet-Ryss-land de andliga vapnen: tidningar, broschyrer, manifest,
propaganda i röda armén, de trådlöst spridda uppropen icke att för:
glömma, spelat en stor roll. Vi ropar icke, som vissa borgerliga
esteter: ned med pressen!, utan Lösen, måste överallt bli som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
