Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom Moskvakongressen ett år senare med sina stränga
villkor för de partier, som önskar tillhöra den kommunistiska
Internationalen. Det är ej för mycket sagt, att de inom den
moderata flygeln av vårt parti åstadkom en uppståndelse, som
närmast kan karaktäriseras som panik. De fem artiklar, i vilka
Vennerström tog ställning till teserna och villkoren, förklarade
dem i den mest kategoriska form som oantagliga och som
innebärande ett dödshugg mot de grundläggande idéerna för det
socialdemokratiska vänsterpartiet. De stora stötestenarna var
centraliseringen, fackföreningspolitiken samt alldeles särskilt fronten
mot centerriktningen, men även namnet, föreskrifterna för
riksdagsgruppen, det illegala arbetet och åtskilligt annat sades
omöjligt att acceptera. Vennerström ansåg sig själv, Lindhagen,
Fabian Månsson m. fl. åsyftade bland de i punkt 7 omtalade
”notoriska reformister”, med vilka Internationalen ovillkorligen
fordrade en brytning. Det hjälpte ej att partimajoriteten på
repre-sentantskapsmötet framhöll, att den ej ville jämställa en
Vennerström, som så varmt försvarat den ryska arbetarrevolutionen och
som, låt vara med vissa reservationer, gått med på anslutningen
till Tredje Internationalen, med t. ex. en Kautsky, som fallit
arbetarrevolutionen i ryggen på det skamligaste och som förklarat
att han skulle utträda ur sitt parti den dag detta inträdde i
Moskva. Det hjälpte ej, att man sade ifrån, att ingen
uteslutning skulle ifrågakomma, så länge minoritetsmännen förhöll
sig lojala mot representantskapets och det blivande partibeslutet
i frågan. Minoriteten fortsatte sin kampanj mot villkoren allt
mer frenetiskt och den lades allt mer och mer mot själva
grundprinciperna för den tredje Internationalen. Och ej nog därmed,
utan man gav också den mest tendensiösa vanställning av vad
saken gällde, talade oupphörligt om hur teserna avsåge att
fram-provocera ”det blodiga inbördeskriget”, skildrade hur vi på order
av Moskva skulle kunna mot vår vilja tvingas ut i revolution,
man gav en fullkomligt falsk bild så väl av Moskvas ställning
till fackföreningsrörelsen som av innebörden i centraliseringen o.
s. v. Genom denna illojala propaganda, som verkade som en
medveten strävan efter partiets sprängning, skapades en oöverstiglig
klyfta mellan partimajoriteten och en del av minoriteten. I ljuset
av teserna avslöjade sig Vennerström och hans riktning mer och
mer som socialpacifister och reformister under frasrevolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
