Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En parasif-indusfri.
Tack vare att kronan förbehållit sig äganderätten kunde
Grängesbergs gruvor genom en kungl. resolution den 11 decem
ber 1696 erhålla en kronoskog om 2,500 tunnland ungefär, den
s. k. Grängesbegs gruvskog, från vilken dock även en del
lägen-hetsinnehavare ha rätt till virke till husbehov.
Med hänsyn till de väldiga statssubsidier bergshanteringen
i vårt land åtnjutit i form av privilegier på skogar, malm,
vattenfall och kronohemman skulle man ha rätt att på
bergshanteringen använda benämningen parasitindustri. Så
mycket är visst att den renodlade privatexploateringens talesmän har
föga av sakliga argument att hämta från vårt ”äldre beprövade
bergsrättssystem”. Hela dess historia slår dem på fingrarna.
Det var uppbyggt på ett system av statsprivilegier, som närmast
pekar hän på en kommunistisk produktionsform. När detta
pri-vilegieväsen under 1800-talet bröts, då begick statsmakterna det
det oförlåtliga felet att befria de privilegierade från alla deras
skyldigheter, medan man bibehöll dem vid alla deras rättigheter
till förläningarna. Därav skapades vår modärna kapitalism.
Den på detta sätt statsunderstödda järnhanteringen
uppges under Gustav Vasas tid ha uppnått en kapacitet av 4 å 6
tusen ton tillverkat järn årligen. År 1630 utfördes ej mindre än
12,000 ton och vid Karl den älvtes död tillverkades 31,000 ton
årligen.
Antalet stångjärnshammare uppges till:
1624 ........... 176 st.
1630 ........... 451 „
1695 ........... 550 „
I trots av ”hjältekonungens” bemödanden att slå allt i grus
och spillror kunde år 1725 tillverkas inalles 41,115 ton järnvaror
för utförsel — landets enda exportvara på den tiden av någon
betydelse. Den största järnexporten gick på den tiden till
England.
För den följande tiden kan några spridda uppgifter vara av
intresse.
Tackjärnstillverkningen utgjorde:
1751—70 64,516 ton
1791—1800 74,752 „
1821—30 77,829 „
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>