Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryck, begynner med allt starkare stämma fordra ändrade
förhållanden: man har så länge under oerhörda lidanden slitits med det
gamla lika orättfärdiga som odugliga och förhatliga
äganderättssystemet, att man nu framställer yrkande på dess snara, för att
icke säga omedelbara avveckling. Man vill, med andra ord,
avveckla det gamla och ersätta detsamma med det ideella
socialistiska framtidsprogram, som Karl Marx skisserade redan för mer
än ett halvsekel tillbaka i tiden. Man vill socialisera samhällets
konstanta värden.
Den franske syndikalisten Lagardelle, citerad av
Vander-velde någonstädes, säger ordagrannt: ”En social författning
kommer icke till världen utan efter lång förberedelse” — och med
kännedom om den historiska utvecklingen på det socialpolitiska
området måste man härvidlag ge honom rätt.
Socialiseringstanken, till och med omsatt i handling, är nämligen icke av
gårdagens Sverge, om vi rätt läser vår historia, ehuru samtida
maktägande med ord och åthävor söker inbilla världen, att vi lever uti
de yttersta dagarna. De vill icke till de fattiga eller
egendoms-lösa lämna en enda munsbit av stulna förmåner från sig.
Likadant har det varit i alla tider. När Karl Knutson, som
för resten annars icke var något kungligt ideal, ville frånhända
kyrkan dess mest skrymmande egendomar, blev han utan
försköning sparkad från tronen. Samma öde var ämnat Gustav Vasa
vid Västerås riksdag 1527, men han var klerikalismen och de
andra herrarna för stark och för slug — följaktligen måste de
böja nacken under den beryktade recessen, varigenom kyrkan
frånhändes icke mindre än 33,000 hemman andligt frälse; en
ingalunda föraktlig socialisering, som kunnat få vidsträckta
följder, då kronan därigenom blev ägare av ungefär hälften av all
jord i riket.
Nu förutsätter socialiseringen emellertid icke allenast
indragning av egendom, jord eller industriella värden, utan även
dess utnyttjande, rationella organisation till samhällets och
folkets bästa — och härvidlag svek givetvis denna kungliga
indrag-ningsmakt. Kung Gösta såg förnämligast till egen förkovran och
eget skön. En icke obetydlig del av de indragna egendomarna
lades nämligen till de gustavianska arvgodsen, varigenom
kungen utökade sin och släktens förmögenhet högst väsentligt. ”1
hans egenmäktiga förfogande om svensk jord såsom sin egendom”,
säger Geijer, .”framlyser den gamle adlige godsägarens före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
