Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet. Redan första aftonen märkte skådespelarna skillnaden
och grep sig an med sin konst med pånyttfödd glädje.
Jag ska berätta en liten anekdot för att visa den rörande
iver, varmed arbetarna sökte ”bli värdiga” sin nya ställning.
Fackföreningarna hade till alla teatrar utsänt ordningsmän, då
de —■ fastän ogrundat — fruktade, att någon av deras
medlemmar skulle uppföra sig opassande. En gång kom jag av en
händelse tillstädes, då en sådan ordningsman visade ut två arbetare
ur en loge. ”De har uppfört sig opassande.” ”Hur då?” frågade
jag. ”De har talat högt.” ”Under föreställningen?” ”Nej, under
pausen”, sade han förtörnad. Jag hade all möda att göra klart
för honom, att detta ej var något opassande ocsh icke ens under
en organiserad arbetares värdighet.
1 en fråga om publiken vill jag vidare endast påpeka, att
den föredrog allvarliga pjäser framför lustspel och att den ej
visade något speciellt intresse för vissa proletärstycken (t. ex.
(rorkis Natthärbärget). Tydligen hade den ej någon känsla av att
själv vara framställd i detta elände, där ej en gnista av uppror
och social kamp glödde. Å andra sidan stöttes arbetarna ej på
minsta sätt av att konungar och prinsar uppträdde, t. ex. i
Shakesperes pjäser. De kände tydligen i högre grad än mången
socialdemokratisk skriftställare, att här var de rent mänskliga
lidelserna allt, konung och prins representerade ej någon social
ställning, de var blott symboler och namn för synliga,
självansvariga människor.
Teatrarnas organisation.
På diktaturens första dag sammankallades alla
teaterdirektörer efter föreställningens slut kl. 11 på aftonen till
undervisningskommissariatet, där folkkommissarien meddelade dem, att
teatrarna var socialiserade. Alla fick stanna på sina platser, så
länge de i vanlig ordning utförde sitt arbete, och de erhöll
härför den högsta stadgade lönen. Men redan kl. halv 9 på aftonen
(strax sedan föreställningen börjat) placerades röda skyddsvakter
vid teatrarnas alla större kostym- eller kulissmagasin. Att denna
försiktighetsåtgärd ej var överflödig, visade sig samma natt, i
det att de flesta teaterdirektörer försökte undangömma det
värdefulla materialet. Redan samma afton kontrollerades samtliga
teatrars kassor ända ned till de minsta varietéers och biografers
och bokföringen övertogs av kommissariatets kontrollorgan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
