Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Tiden intill 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i öster. Finland blef som vanligt stridsplatsen, och som vanligt
blef större delen däraf inom kort öfversvämmad af ryska trupper,
hvilkas befälhafvare behandlade Finland som ett slutligt eröfradt
land. Innebyggame tvingades att afldgga tro* och huldhetsed
till Rysslands herskarinna, kejsarinnan Elisabeth, som i sin tur
till Finlands folk utfärdade en högst märklig proklamation. I
denna proklamation, daterad 18 mars 1742, utlofvar
kejsarinnan sitt kraftiga bistånd åt finnarna, ifall dessa allmänt skulle
visa sig önska göra Finland till en oafhängig stat, ett slags
»bufferstat» mellan Sverige och Ryssland. Proklamationen
utfärdades såväl på franska som på svenska och tyska och
utgjorde i alla fall det första offentliga uttrycket för tanken på
möjligheten af ett själfständigt Finland. Såsom den egentliga
upphofsmannen i Ryssland till denna tanke anses grefve
Bestucheff, som tidigare varit ryskt sändebud i Stockholm och
på grund af sin där inhämtade kännedom om förhållandena
ansåg sig kunna förutsätta att kejsarinnans löfte icke skulle
blifva utan alla följder. I Sverige pågingo emellertid som bäst
förhandlingar på riksdagen om val af tronföljare, och sedan valet
fallit på Adolf Fredrik af Holstein, slöts fred med Ryssland,
som denna gång erhöll Fredrikshamn med Kymmenegårds län,
Willmanstrand och Nyslott samt den dessa städer omgifvande
landsbygden på två mils omkrets.
Finland kom än en gång i åtnjutande af lugn, och detta
lugn fortvarade så länge — ända till år 1788 — att landet
värk-ligen kunde repa sig efter de många föregående krigen. Efter
Adolf Fredrik hade Gustaf m bestigit tronen och hade kort
därefter, genom utfärdandet af Regeringsformen af den 21:sta
augusti 1772, lyckats göra slut på de långt drifna partiintrigema
inom riksdagen, hvars värksamhet slutligen blifvit mera till skada
än till gagn för riket. Gustaf III arbetade med kraft och
framgång för utvecklingen af såväl Sveriges som Finlands både
materiella och andliga ressurser, men egentligen populär blef
han det oaktadt icke i vårt land, där man hade så många
anledningar att betvifla Sveriges förmåga att värja Finland och
värna dess innebyggare mot möjliga vidare ryska inkräktningar.
Sedan ett hundratal år hade Sverige alltid förr eller senare
dragit det kortare strået gentemot Ryssland, och Finland hade
hvaije gång fått betala räkningen, tills gränsen slutligen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
