Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Händelserna under år 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom vanligt varit under flera föregående krig blef böljan
af fälttåget en oafbruten serie framgångar för de ryska trupperna.
Dessa framgångar bidrogo utan tvifvel i ingen ringa mån till
skjutandet åt sidan af de planer, som förfäktats af
Sprengt-porten, livilken för öfrigt, efter att en kort tid hafva följt med
hären, råkat i delo med Buxhoevden och återvändt till S:t
Petersburg. I stället för tankarna på oafhängighet för Finland
trädde andra — ifrigt förfäktade af ett inflytelserikt parti vid
hofvet, till hvilket äfven den förre Anjala-mannen, major Klick
anslutit sig — om förvandling af Finland till en rysk provins
••
rätt och slätt. Afven Alexander I själf synes en tid lutat
åt denna åsikt, att döma af några bland de proklamationer,
som under början af kriget utfärdades och bland hvilka den
viktigaste var »Deklarationen af den 16:de Mars 1808», ett
tillkännagifvande riktadt till de europeiska makterna, däri
Finland omtalas såsom »en med vapenmakt eröfrad provins»,
hvilken kejsaren ämnade för all framtid förena med sitt rike.
I öfverensstämmelse härmed utgick äfven, kort efter Sveaborgs
fall, en befallning till Finlands folk att, liksom förut under
Peter den stores och Elisabeths tid, aflägga trohetsed till den
ryska monarken. Befallningen åtlyddes i allmänhet icke, utan
väckte tvärtom på många håll energiskt motstånd och förmådde
mången att genom flykt undandraga sig deras inflytande, som
med våld sökte tvinga personer till afläggande af eden. Det
var tydligt att idén att göra Finland, till en rysk provins icke
vann någon som hälst anslutning i Finland, och därpå berodde
det väl åtminstone till stor del att frågan om väljandet af
deputerade för stånden på grund af omständigheterna lämnades
beroende till en obestämd framtid.
Inom icke alltför lång tid vände sig emellertid krigslyckan.
Adlercreutz och hans vapenbröder bevisade genom en rad större
och mindre segrar att den finska arméns motståndskraft
ingalunda ännu var slutligt bruten. Befolkningen i olika delar af
landet hade, långt ifrån att utan protest aflägga den affordrade
trohetseden, tvärtom gripit till vapen och gjort de ryska
trupperna mycket afbräck. Från Sverige gjordes försök att
landsätta trupper i den ryska härens rygg, försök, som
visserligen misslyckades, men som kunde upprepas med möjligen
större framgång. Och i det öfnga Europa hade slutligen det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
