Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Finland under Alexander II och Alexander III till 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställa. Till yttermera visso hafve Vi detta egenhändigt
undertecknat, som skedde i S:t Petersburg den 3/15 April 1869».
Ett tydligare, mera uttömmande uttalande om Finlands
rätt och grunderna därför vore det svårt att tänka sig. Men
så hafva icke häller våra ryska vedersakare kunnat påfinna
något värdigare och kraftigare inkast mot dessa Alexander
IT.s ord än det, att ministerstatssekreteraren grefve Armfelt
förmått honom till undertecknande af stadfästelsen medels
bedrägeri, i det Armfelt skulle undanhållit monarken den
värkliga betydelsen af de två grundlagar nämda stadfästelse åberopar.
Man måste i sanning lida svår brist på skäl, då man nedlåter
sig till dylika simpla orimligheter.
Finlands särdeles snabba uppblomstring under det lyckliga
skede, som vidtog i och med det konstitutionella lifvets åter*
vaknande, hafva vi icke anledning att i detta sammanhang
beröra. Enhvar, som hunnit öfver ungdomsåren, har själf varit
i tillfälle att öfvertyga sig om huru raska, huru viktiga, huru
långt nående framstegen varit på alla både andliga och
materiella områden. Alexander II, som redan genom stadfästandet
af landtdagsordningen, dessmedels landtdagama grundlagsenligt
blefvo periodiska, visat sig sinnad att icke allenast
vidmakthålla folkets rättigheter, utan äfven att utvidga dem, fortsatte
under sin återstående regeringstid samma politik mot Finland,
som han från början inslagit. Ar 1873 infördes en ny
militärlag i Ryssland, och den dåvarande krigsministern, grefve
Mil-jutin, ansåg att lagen i fråga utan vidare kunde utsträckas
äfven till Finland. Men kejsaren-storfursten, uppmärksamgjord
på Finlands konstitutionella rätt att själft, genom sina till
landt-dag församlade representanter, deltaga i afgörandet af sådana
frågor, lät uppgöra ett förslag till vämepliktslag för Finland
att föreläggas 1877 års landtdag. Förslaget väckte rätt blandade
känslor i landet, ehuru man nog allmänt erkände Finlands
skyldighet att i vidsträcktare mån än förut deltaga i den riket
åliggande militärtungan. Någonting bättre än det på
sjuttiotalet såsom ofelbart ansedda allmänna vämepliktssystemet, kunde
man dock icke föreslå, lika litet som man var böjd för ett
återupplifvande af det gamla indelningsvärket, och antogs
därför i hufvudsak regeringens förslag till militärlag, om ock med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
