Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - De ryska anfallen mot Finlands konstitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idéernas förkämpar, de våldsamheter som begåtts, de oordningar,
hvari arbetet för sådana idéers spridning ofta utmynnat, ha
ständigt stött de konservativa elementen för hufvudet och
drifvit dem allt längre in i det reaktionära åskådningssätt, som
slutligen resulterat i sträfvandet att utrota hvarje tillstymmelse
till frihet i Ryssland, att omintetgöra hvaije möjlighet till en
utveckling i frisinnad riktning.
Det är klart att Finland och dess förhållanden, under
brytningen af dessa konträrt motsatta riktningar, skulle komma
på tal såsom exempel och bevis. Å ena sidan framhöll man
att Finland tack vare dess själfstyrelse och frihet, trots där
rådande ogynnsamma naturförhållanden, nått en högre och mera
blomstrande kultur än Ryssland. Å den andra påpekade man
åter, att Finland på grund af dess privilegier lyckats skapa
sig en särställning, som småningom skiljt detsamma från
Ryssland, ehuru dess blomstring i själfva värket berodde därpå att
det var förenadt med kejsaredömet, icke på dess inre-politiska
förhållanden. Den ultra-nationalistiska prässen framställde
Finland såsom lefvande på ryska välgärningar, men det oaktadt
drifvande en högeligen otacksam, separatistisk politik, som med
alla medel borde stäfjas. Och de frisinnade bladen i sin tur
framställde tidt och ofta förhållandena i Finland såsom värda
att göras till mönster på motsvarande områden i Ryssland
— en åsikt, som senare kulminerat i det bekanta yttrandet
af Leo Tolstoi att man, hällre än att söka sänka finnarna
till den ryska nivån, borde söka att höja ryssarna till den
finskal
Diskussionen fördes med synnerlig bitterhet af
ultra-na-tionalistemas hufvudorgan, Moskovskia Vädomosti och Novoje
Vremja, hvilka alltmera oförtäckt påstodo, att Finlands
särställning var grundad på mera inbillade än värkliga rättigheter.
Utfall af denna art bemöttes åter i de finska tidningarna, som
sålunda äfven indrogos i striden och hvilkas sakliga inlägg
som oftast af motståndame bemöttes med otidigheter såsom
snart sagdt enda bevis. I Finland böljade man emellertid snart
nog tröttna på en polemik af detta slag, och för att en gång
för alla visa hvilka de lagbud äro, som utgöra den fasta
grundvalen för Finlands rätt att lefva sitt eget lif, oberoende af
kejsaredömets utveckling, utgaf dåvarande senatorn, f. d. pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
