Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Finland under Alexander III och Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Profetiska ord, hvilka vårt folk inom ’kort t31 bitter smärta
och grämelse skulle få besanna!
Men de tre första åren af Nikolai II:s regering voro i
ekonomiskt afseende lyckliga, i politiskt hänseende lugna år,
under hvilka vårt folk ostördt kunde arbeta på sin utveckling
och sköta sina inre partistrider utan tanke på hvad som komma
skulle. I sistnämda hänseende må särskildt erinras om 1897
års landtdag med dess språkpetition, samt om dåvarande t. f.
generalguvernören Gontscharoffs utlåtande med anledning af
bondeståndets enskilda språkpetition, i hvilket han yrkade på
det ryska språkets införande i vidsträckt skala inom vår
administration. Detta utlåtande, som först syntes oss så orimligt,
har sedermera dock medfört vidtgående följder.
Utnämnd till generalguvemörsadjoint år 1893, hade general
Gontscharoff utsetts till t. f. generalguvernör efter grefve Heiden,
som år 1896 på egen begäran lämnat denna befattning. Det
förljöds att grefve Heiden, hvars svaga karaktär icke kunde
motstå de inflytelser, för hvilka han var utsatt, utan föranledde
honom att underteckna ett aktstycke sådant som »Reglementet
för styrelsen af storfurstendömet Finlands län», skulle varit
medveten om det öde, som förestod Finland, och hållit sig för
god att vilja blifva detta lands bödel. Den främsta orsaken
till hans afjgång skulle stått att söka häruti. Möjligt är att
detta antagande icke saknär all grund, ty grefve Heiden torde
lika litet som dåvarande ministerstatssekreteraren v. Daehn
sväfvat i okunnighet om att frågan gälde intet mer eller mindre
än Finlands politiska och nationella tillintetgörelse.
Den reaktionärt byråkratiska regeringsklick, som omgaf
Alexander HI, hade under årens lopp förstått att tillvälla sig
ett alltför stort inflytande på hans son och efterträdare för att
icke i ett gynsamt ögonblick söka taga tillfället i akt och
genomföra det sedan nittiotalets början så vål förberedda
förenings-programmet. När blott mannen funnes, som vore villig att låna
sig till värktyg för dess genomförande, kunde värket begynna.
Ty i Kejsaren-Storfurstens vilja fans icke längre något hinder
för upphäfvande af Finlands autonomi, blott detta kunde ske
på ett sätt, som i utlandets ögon icke framstode såsom ett allt
för uppenbart författningsbrott.
I medlet af juni 1898 hade ministerstatssekreter aren general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
