Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händelserna sedan början af 1899 - I. Militärfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först öfverste Blåfield, senare general Schauman; den
senare först general Schauman och öfverste Gadolin, senare
öfverste v. Blom och öfverste Gadolin. I hvardera komitén
— båda afslutade sina arbeten på våren 1897 —
opponerade sig nämligen de finska medlemmarna så ihärdigt
och på så goda skäl mot den ryska majoriteten, att
vederbörande funno rådligt företaga ett ombyte af finska
ledamöter. Men de nyinträdande fortsatte oppositionen med
lika stort eftertryck som de förra och afgåfvo slutligen en
vidlyftig, sakligt och logiskt bindande reservation mot
komitémajoritetemas betänkande, som uppgjorts på grund
af och i enlighet med högre ordres. Och det såg ut
som om reservationerna gjort åsyftad värkan, då under
mera än ett år ingenting vidare förspordes om
komité-forslagen.
Så blef general Kuropatkin krigsminister i Ryssland,
en man ännu i sin fulla kraft och i besittning af ett visst
anseende såsom administratör, förvärfvadt i Turkestan, där
han gjort större delen af sin karriär, men ingalunda
utbildat sig i en riktning lämplig för en statsman, ämnad
att senare träda i beröring med förhållanden grundade på
västerländsk kultur. Uppfylld af ärelystnad och
värksamhets-lust, kunde general Kuropatkin i då rådande storpolitiska
konjunkturer icke finna någon utsikt for ett tillgodogörande
af dessa egenskaper, utan sökte han i stället i ett fälttåg
mot den finska autonomin, som själffallet måste vara en
man med hans föregåenden förhatlig, ett tillfälle att
uträtta någonting ovanligt. Han drog fram ur arkiven de
ofvannämda komitéförslagen till omorganisation af Finlands
militär och anhöll hos monarken om tillstånd att föra
reformsaken vidare. “Icke tidsenligt", lydde tsarens svar,
åteck-nadt handlingarna, dem krigsministern utan den finska
ministerstatssekreterarens vetskap förelagt monarken. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
