Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händelserna sedan början af 1899 - I. Militärfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själfva den ryska vämepliktspropositionen ett tämligen klart
begrepp om det egentliga syftet med de s. k. reformerna.
Trontalet vid urtima landtdagens öppnande hjälpte
ytterligare att klargöra detta syfte, och sedan allmänheten fått
del af de till ständerna utdelade, ofvan omnämda
komité-betänkandena, kunde alls intet tvifvel längre råda om
vederbörandes i Ryssland afsikter. Men märkeligt nog
var det som om allmänheten, i samma mån som
russi-fikationsplanema erhöllo en klarare belysning, skulle känt
sig mindre nedslagen, mindre hopplös än förut. Man
sade sig att den unga tsaren utan tvifvel blifvit på det
skamligaste förd bakom ljuset af sina ryska rådgifvare,
att han helt säkert var omedveten om hela bärvidden af
de åtgärder man i hans namn planlagt, att han
otvifvel-aktigt i likhet med sin fader, Alexander III, skulle bjuda
russifikatorema ett bestämdt halt, så snart han blefve
upplyst om att deras afsikter icke kunde genomföras utan
ett tydligt och klart löftes- och edsbrott från monarkens sida.
Och sådan upplysning ansåg man att han måste komma
att vinna af ständernas förhandlingar och deras blifvande
svar på propositionen till ny vämepliktslag för Finland.
Om förhandlingarna inom landtdagen visste man till
en början stort ingenting annat än att alla frågor först
underkastades dryftning och behandling inom de båda
landtdagsklubbama, den finsk- och den svenskspråkiga,
detta för att undvika skarpare meningsolikheter och
diskussioner inom stånden. Men redan ett par af svarstalen på
trontalet vid landtdagens öppnande, särskildt
landtmarskal-kens och talmannens för borgareståndet, antydde nogsamt
att ständerna ingalunda skulle komma att visa någon
eftergift i hufvudsaken, i frågan om intrånget på
grundlagarnas område. Allt värkligt arbete inom urtima landtdagen
försiggick dock under största delen af tiden för dess sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
